På medeltiden var Åby utanför Ödeshög en av Östergötlands största byar. Här fanns uppemot 25 gårdar, så området var närmast en tätort. Arkeologiska förundersökningar 2021 visade att det också har funnits en ansenlig bebyggelse i området under perioden 800 f. Kr.–550 e. Kr.
En kyrka och två byar
På en höjd nära motorvägen strax öster om Ödeshög står en högrest kyrka med vitputsad fasad och brutet tak. Kyrkan heter Stora Åby och avtecknar sig tydligt mot bakgrund av det öppna odlingslandskapet. Tornet uppfördes under äldre medeltid, medan långhuset är en skapelse från 1700-talet. När det sistnämnda skulle uppföras blottades två runstenar som varit insatta i den medeltida kyrkans murar. Undantaget några skolbyggnader står kyrkan där i ensamt majestät och har nog alltid gjort så. Kyrkbyn ligger nämligen ett stycke därifrån, invid en å som rinner mot norr för att mynna i sjön Tåkern. På 1500-talet – och troligen långt dessförinnan – fanns här vattenkvarnar som drevs av det strömmande vattnet. Det äldre namnet på kyrkbyn är Östra Åby. På andra sidan ån vidtar Ödeshögs socken och där ligger en annan by, närmare bestämt Västra Åby.
Namnet Stora Åby tillkom först på 1800-talet. I dokument från medeltiden och 1500-talet talas emellertid endast om Åby, oavsett om det är kyrkan, socknen eller någon av byarna som avses. Behövde man precisera vilken av byarna som avsågs tillfogades en uppgift om vilken socken den låg i.
Långt färre gårdar efter digerdöden
Västra och Östra Åby var båda stora byar och tillsammans utgjorde de en av Östergötlands största bebyggelsekoncentrationer. På 1600-talet fanns här 14 gårdar. Flera av dem hade en så kallad utjord. Utjord är en gammal benämning på en obebyggd fastighet. Väldigt ofta har det vid efterforskningar kunnat visas att utjordarnas ursprung är medeltida ödegårdar, tillkomna någon gång efter digerdöden och efterföljande epidemier under andra hälften av 1300-talet. Studerar man de äldsta kartorna över Östra och Västra Åby, som är från 1639, framgår att ett slags utjordar benämnda ”bord” var vanligt förekommande. Dessa var obebyggda och brukades under olika gårdar i trakten. Förekomsten och omfattningen av utjordar och bord tyder på att det före digerdöden och senmedeltidens agrarkris funnits omkring 25 gårdar i Åby.
Två byar – fyra skifteslag eller holmar
Eftersom Åby var en så stor bebyggelseenhet var det inte tillräckligt att dela den i två skilda byar, det var dessutom nödvändigt att underindela byarna i olika skifteslag. Det normala var annars att en by utgjorde ett skifteslag med ett gemensamt byamål, som låg till grund för hur jorden skulle fördelas mellan andelsägarna. I såväl Västra som Östra Åby fanns det två skilda skifteslag som kallades Söderby- och Norrbyskiftena. Vi vet inte hur gamla de är, men eftersom ett av dem omtalas på 1440-talet är de nog äldre än så. Ett annat namn på sådana skifteslag är holmar. I Östergötland väster om Stångån har omkring 20 byar varit indelade i holmar. Förutom att storleken på byarna var en möjlig orsak har det också antagits att indelningen i holmar går tillbaka på en gammal godsstruktur. Medan den ena av holmarna varit del av en huvudgård, som senare avvecklats, har den andra hört till en underlydande by med gårdar som brukades av landbor (arrendebönder). Det som gör byn Åby så speciell är att där har funnits fyra holmar.
