Genom att vara både timmerman och byggnadsforskare kan Mattias Hallgren bidra till mycket ny kunskap om timmerbyggnaderna i Linköping från 1700- och 1800-talet. En viktig fråga är vem som byggde husen, med vilken byggnadsteknik och vilken bostadsstandard som husen representerar?
Merparten av trähusen i Linköping är knuttimrade av bilade stockar. Timmerkonstruktionen hålls ihop genom knutarna. I många hus i Linköping sticker knutskallarna ut, i flera fall är de inklädda i knutlådor. I vissa fall är hörnen slätknutade, avsedda för täckas av panel eller spritputs.
Finbearbetningen, bilningen, kan antingen göras i förväg eller när stocken sitter på plats. I flera fall har Mattias kunnat konstatera att väggarna finbilats på plats. För att bli riktigt tätt behöver stockarnas undersida huggas ur för att passa med underliggande stock. Denna urhuggning kallas drag.
De slätbildade stockarna kan ha mer eller mindre rester av den ursprungliga rundningen kvar, en såt. Tillsammans avgör drag och såt husets täthet och därmed boendekomforten. Enligt Mattias Hallgren har flera byggnader som vi undersökt, bland annat Onkel Adamsgården, varit välbyggda för sin tid.
Några timmerhus är däremot sämre byggda med stora glipor mellan stockarna, bland annat på Hunnebergsgatan 7. Kanske har dessa hus använts till annat än bostadsändamål. En annan viktig aspekt är att knuttimrade hus lätt kunde plockas ner och flyttas. Det är en utmaning att förstå om ett hus ursprungligen byggts på platsen eller flyttats dit.
I Fröken Löfgrens gård hittade Mattias Hallgren spår av jällning, sågsnitt på tvärs i stocken för att underlätta uträtning. Sådana spår skulle kunna indikera att stockarna har återanvänts.
