När Göteborg grundades av Gustav II Adolf 1621 fick staden både jordbruksmark och skog till sitt förfogande. Den nya staden behövde matförsörjning, ved och virke till husbygge. Jordbruksmarken var det vi kallar landerier, som Johanneberg och Liseberg, där stadens borgare så småningom kom att bygga ståndsmässiga bostäder.
Staden fick också rätt att utnyttja en stor kronoallmänning i Landvetter och Härryda socknar. På kartan över allmänningen från 1717 ser vi ett stort utmarksområde med gårdar insprängda här och var. De flesta av gårdarna låg längs Mölndalsån men det fanns flera små ensamgårdar utspridda på allmänningen. Kartan berättar också om vegetationen. Stora områden var ljungmark och här hade uthuggningen av skog redan gått långt. Men lantmätaren redovisar också områden med gran- och furuskog och så den värdefulla ekskogen som fanns kvar här och var – och gör så än idag.
På kartan ser vi också en intressant detalj. Tre markeringar betecknas som ”Klåfsten”, den ena använd som en markering i gränsen mot Råda socken. Samma gränsmärke är markerat som ett femstenarör på kartor 1837 och 1848. Ett femstenarör är en gränsmarkering som sattes i ”knäet”, där en gräns ändrade riktning. Det bestod, som namnet antyder, som fem stenar, en större hjärtsten i mitten och fyra mindre runtom. Många sådana finns kvar i skog och mark än idag.
Ordet klovsten brukar användas om stora flyttblock med sprickor eller skåror. Namnet Klovsten är relativt vanligt och verkar ofta syfta på stora flyttblock med skåror. Enligt Svenska Akademins ordbok kan namnet också betyda ”sten som låter sig klyvas”. Klovstenar har ofta använts som gränsmärken och ibland har folkliga traditioner knutits till dem. Några traditioner knutna till stenarna på just den här platsen verkar inte vara kända. Samtidigt har två olika lantmätare vid olika tidpunkter noterat i alla fall den ena av dem. Kanske har det funnits sägner och traditioner knutna till dem som idag är bortglömda. I all enkelhet påminner de här stenarna oss om hur till synes oansenliga stenar, träd och andra platser ofta har givits namn och innehåll som hjälpt människor att orientera sig i och organisera landskapsrummet. Om hur människor och landskap hör ihop och hur mycket av denna intima kännedom om landskapet som är borta idag.
