Utgrävningen av den lilla men omsorgsfullt byggda gravhögen i Bådstorp hade pågått i ett par dagar. Överbyggnaden med den låga jordmanteln, den runda kantkedjan och stenpackningen av jämnstora stenar hade tagits bort, efter att ha dokumenterats noga. Sedan några timmar tillbaka var det nu dags att undersöka resterna efter kremeringen, ett tjockt och svart brandlager, som dittills visat sig innehålla mängder med brända ben och många vackra, färgglada glaspärlor.
Ett litet ansikte tittar fram bland grus och brända ben. Foto Arkeologerna.
Visst var arbetet vid sållet monotont och ibland tålamodsprövande, men också meditativt och rogivande. Plötsligt kände hon sig iakttagen, arkeologen som undersökte graven. Nej, ingen kollega eller besökare i närheten. Men i sållet däremot, bland småsten, grus och vita benbitar, två stora ögon som stirrar tillbaka. En hälsning från 700-talet….
Litet med detaljrikt
Föremålet som hittades en kylig oktoberdag för drygt ett år sen, är ett litet hänge av kopparlegering som föreställer ett manligt ansikte. Framställningen är mycket stiliserad men ändå väldigt tydlig, trots att hänget bara är två centimeter stort. Ansiktet är spetsovalt och konvext, med två stora, utåtstående och centralt placerade ögon.
Ett enastående litet konstverk från 700-talet, endast 2 centimeter stort. Foto Arkeologerna.
Ögonbrynen är skarpt markerade som böjda, förhöjda åsar. Näsan är utformad som en långsmal förhöjning, som utgår från mellan ögonen samt blir något bredare och högre vid nästippen. Strax under den sistnämnda finns en mustasch formad som två spetsiga, svagt böjda bågar som löper mot ansiktets kanter. Ansiktet saknar mun och strax under mustaschen vidtar istället en spetsrundad haka. En rundad flik på hängets enda sida föreställer ett öra. I de övre delarna kantas ansiktet av en plattare kant, kanske en hjälm, som uppåt övergår till en ögla ovanför hjässan.
Trots de stiliserade dragen och den ringa storleken är ansiktet väldigt uttrycksfullt, med en min som genomsyras av mystik, kanske en hel del allvar också. Det är onekligen ett enastående konststycke, utfört av en skicklig bronsgjutare för 1 300 år sen.
Dateringen och några funderingar
Vi vet att hänget är från 700-talet eftersom det i samma grav fanns fragment av en kam och 25 pärlor, som är typiska för just det århundradet. Förkolnade örtfragment har också daterats till samma tid med kol 14-metoden. I graven fanns dessutom ben från många djur, som hund, häst, gris och flera fåglar. Och även ben från en vuxen man, enligt osteologerna.
I graven har osteologerna identifierat ben från en vuxen man, hund, häst, svin och flera fåglar. Foto Arkeologerna.
”Men vänta nu”, tänker den uppmärksamma läsaren. ”Ben från en man, men samtidigt många pärlor som snarare talar för att det är en kvinna som är begravd”. Ja, inte helt oproblematiskt, och det är här det börjar bli lite spännande. Vad ska man tro? Kan benens utsagovärde vara missvisande i vissa fall? Eller har kanske mannens hustru deponerat sin smyckesuppsättning i graven, som en sista kärleksförklaring? Det finns faktiskt fler gravar i Bådstorp där ben och föremål lämnar olika besked kring de begravdas könstillhörighet. Det är något vi ska studera närmare och säkert berätta mera om framöver.
Nytvättade glaspärlor som kan dateras till 700-talet. Foto Arkeologerna.
En del av en dåtida föreställningsvärld
Vi har inte hittat någon exakt parallell till det lilla hänget från Bådstorp. Allmänt är hängen som föreställer stiliserade ansikten inte särskilt vanliga under yngre järnålder, men några paralleller finns ändå i det skandinaviska föremålsmaterialet. Från Östergötland kan nämnas det vikingatida silverhänget från en grav i Aska i Hagebyhöga socken, där huvudet är framställt tredimensionellt och krönt av en stiliserad fågel.
Silverhänge från Aska i Östergötland. Foto Historiska museet.
Liknande föremål finns också från exempelvis Birka i Mälaren, Uppåkra i Skåne och i Danmark. Stiliserade manliga ansikten där ögon, näsa och mustasch dominerar framställningen förekommer också på många andra typer av små föremål från vendel- och vikingatid, som pincetter, handtag till kärl, beslag och söljor.
Vem som är avbildad på hänget från Bådstorp är svårt att avgöra. Det kan röra sig om en figur från den fornnordiska mytologin eller om en individ som verkligen existerat. Kanske en dåtida kändis i närområdet till Bådstorp, eller varför inte ett porträtt av den begravde mannen? Vi lär aldrig få veta, men det var i alla fall en mycket angenäm hälsning från förr.
