En del av gravfältet i Bådstorp grävdes ut redan 1959, när E4:an skulle byggas. Vår ambition är att ta del av det materialet som samlades in då; fynd, ben och dokumentation. På så sätt får vi, tillsammans med de gravar vi undersökte, en helhetsbild av gravfältet.
Därför har vi besökt Antikvarisk-topografiska arkivet i Stockholm. Där förvaras hundratusentals dokument från utgrävningar och fornlämningar i hela landet. Flera välfyllda mappar om gravfältet i Bådstorp väntade på oss. Det blev en annan typ av grävning, där papper och läsglasögon fick ersätta jord och skärslev.
Ett försvunnet landskap
Det krävs idag en rejäl dos av fantasi för att föreställa sig hur omgivningarna i Bådstorp såg ut för tusen år sedan. Ny bebyggelse och nya vägar har tillkommit och framför allt har E4:an skapat ett gigantiskt sår i den en gång i tiden så mäktiga Krusenhovsåsen. Under de senaste årtiondena har landskapet helt enkelt omdanats till oigenkännlighet.
Men som tur är visste arkeologerna från 1950-talet värdet av att noga fotodokumentera en plats innan den undersöks. På deras foton kan vi få en uppfattning om hur gravfältet gestaltat sig från början. Åsens sluttningar framträdde mycket tydligare, med en markant kant mot åkermarken nedanför.
Och då blir det uppenbart varför just den här backen valdes som gravplats under yngre järnålder. Gravhögar och stensättningar syntes vida omkring och minnet av döda anfäder kunde leva kvar i det kollektiva minnet. Gravarna måste också ha fungerat som ett tydligt meddelande riktat till förbipasserande: ”Här har vi vår gravbacke sedan flera generationer, det här är vår mark, titta gärna men var god och passera!”.
Tiptop-dokumentation à la 50-tal
Noggrannhet är en nödvändig egenskap i vårt yrke. Man har bara en chans att undersöka en fornlämning, och om man inte sköter dokumentationen ordentligt kan värdefull information gå till spillo. Det har därför varit en riktig fröjd att med nyfikna ögon upptäcka alla anteckningar, ritningar och foton som 50-talsarkeologerna lämnat till arkivet efter sitt uppdrag.
Redan då insåg man att vissa stenar som ingick i gravar var noga utvalda utifrån färg och form. En sten som fanns mitt i en grav beskrevs som ”blåsvart och toppig med en inlagrad kalkstensring”. Att det dessutom finns ett vackert foto över denna är ett viktigt stöd för oss, nu när vi ska försöka belysa tankegångarna i samband med begravningar.
Flera sektioner ritades i skala 1:20 genom hela gravfältet. De längsta sektionsritningarna i arkivet är över två meter! Genom olika symboler återges grästorv, sten, brända ben och keramikkärl, ja, allt som var värt att dokumentera. Sektionerna ger också en bild av den ursprungliga topografin. Detta är värdefull information, när det som idag återstår av backen är en hårt trafikerad transportled.
Vardagsarkeologi
Kanske inte helt opartiskt vill vi gärna påstå att arkeologyrket är det roligaste och mest spännande som finns. Men långtifrån allt är glamour, och även vi får ibland tampas med en del föga inspirerande administration.
Så var det också för 60 år sedan. I arkivet finns till exempel lägesrapporter till Riksantikvarieämbetet och den dåtida Vägförvaltningen, listor över fortlöpande kostnader och inarbetade timmar. Allt noggrant antecknat för hand, långt innan Excel ens var påtänkt. Ordning och reda har det alltid varit, även före datorernas tid.
Oönskat besök
I höstas fick vi tråkigt nog påhälsning av tjuvar. Två gånger bröt de sig in i vår container. Men vilken besvikelse det måste har varit. Jordfyllda påsar och leriga redskap kan knappast omvandlas till snabba pengar!
Samma bekymmer hade arkeologerna 1959. En morgon var det uppenbart att någon varit i schaktet och rubbat några stenar i en grav. Polisen tillkallades och projektledaren Lars Gezelius fick diskutera händelsen med landsfiskal Herje Skuncke och polisman Kjell Sköld. Det blev också en artikel i Östergötlands Folkblad. ”Vi är tacksamma för allt intresse för arbetet. Men vi ser helst att det tar sig uttryck i frivilligt arbete under vårt överinseende” blev Lars sammanfattande kommentar.
Och vi kan bara instämma. Det som tas bort utan dokumentation är en för alltid förlorad bit av vår historia.
