Vid boplatsundersökningar i åkermark får vi ofta frågan hur vi kan se att det finns spår av hus i den plöjda åkermarken. Bevisligen har plogen under århundraden förstört den gamla markhorisonten och då borde väl även alla spår av hus från äldre gårdar ha försvunnit? Det finns dock en stor fördel med hus från förhistorisk tid och det är att de var konstruerade med takbärande stolpar som grävts ned djupt i marken.

Huset vid Sörstafors från väster. Vi har markerat platserna för de takbärande stolphålen i huset med röda koner.

Huset vid Sörstafors från väster. Vi har markerat platserna för de takbärande stolphålen i huset med röda koner och avståndet har varit cirka 2,5 meter mellan stolparna. Väggen i huset bör ha varit placerad 1,5 till 2 meter utanför dessa stolpar och huset bör därmed ha varit cirka 5,5 meter brett och upp emot 20 meter långt. Foto: Arkeologerna CC BY

Detta innebär att hus och boplatsområden syns genom större och mindre, oftast runda färgningar mot den ljusare orörda leran. De syns alltså inte i matjorden utan direkt under den, vid den nivå dit plogen inte nått. Färgningarna i form av mörkare lera med sot och kol är spår efter själva stolpen och den grop som grävts för att kunna resa stolpen. Ibland har husen brunnit vilket vi ser genom att jorden för stolphålet innehåller mycket sot och kol. Ibland ser vi att stolparna har skotts med sten för att stå säkrare. Eldstäderna eller härdarna som användes för matlagning och uppvärmning finns ofta både i och utanför husen och har då fungerat som stora grovkök under bar himmel.

Husen vi hittar varierar i storlek, i både längd och bredd men även i funktion. Förutom bostadshus finns det inom boplatsområdena även konstruktioner som vi tolkar som förråd, stallar och arbetsutrymmen. Bostadshusen är ofta treskeppiga och består av ett mittskepp och två sidoskepp, precis som planlösningen är i våra kyrkor. Här i Sörstafors satte man ner sina bopålar i en bitvis väldigt styv lera. Det kan inte ha varit lätt att gräva djupa gropar till stolparna, kanske 50–60 cm, ned i denna hårda lera med träspadar. Vi som undersökte dem nu, 2000 år senare tyckte att det var väldigt tungt! De var dessutom tvungna att forsla hit allt timmer och övrigt byggmaterial till husen. Ett av husen vi nu hittat och undersökt i Sörstafors skulle på grund av sin längd och bredd kunna vara från förromersk järnålder, d v s tiden 500 f.Kr. till år 0.

Vid köp av bostäder idag säger man att läget är det viktigaste att tänka på. Här i Sörstafors kan vi verkligen hålla med om att läget var ypperligt. Huset som varit upp emot 100 kvadratmeter stort ligger idag cirka 100 meter öster om Kolbäcksån, där den gör en liten böj och strax norr om en mindre bäck i söder. Närheten till vatten, i form av både möjlighet till fiske och nära till kommunikationer!  Vi hoppas kunna besvara frågor kring vad just läget invid Kolbäcksån har betytt för Sörstaforsborna över tiden.