Vi har hittat spår efter en mängd hus på vår gård, men alla har inte stått där samtidigt. Det här är ju en plats där man bott på i flera hundra år, under både vikingatid (800-1050) och medeltid (1050-1520).
Hundratals stolphål skvallrar om var byggnaderna stått. Stolphål är gropar i marken, där man ställt takbärande stolpar. För att inte dessa ska ramla omkull, har man skonat groparna med stora och mindre stenar.
Stolphålen från en av byggnaderna avslöjar att man varit mycket angelägen om ett visst läge på gården. Ja, så pass mån att man inte brytt sig om det inte fanns någon jord att gräva ned stolphålen i. Huset bara skulle stå i ett visst läge, med gaveln, alltså byggnadens kortsida, mot söder med god exponering mot det lågt belägna landskapet nedanför!
– I de norra och nordöstra delarna av byggnaden är moränen djup och där har de kunnat gräva stolphål. Men i övrigt är detberghäll under, och därmed omöjligt att gräva över huvud taget. Där har man istället byggt stenpackningar ovanpå markytan, med stora stöttande stenar, där de takbärande stolparna stått, berättar arkeologen Anton Seiler.
Huset var minst 13 meter långt och 6 meter brett. Än vet vi inte om det är från vikingatid eller medeltid, men det finns gott om både ben och sädeskorn att datera med kol 14-metoden.
Mitt i huset fanns en härd och om de är samtida kan man misstänka att åtminstone en del av byggnaden fungerat som bostad. Vad den väl framträdande byggnaden använts till kan vi nog reda ut så småningom, när vi jobbar vidare med spridningen av alla fynd.
– Oj, vilket roligt tolkningsarbete vi har att se fram emot till hösten. Norrtil är en så spännande plats att arbeta med, oavsett vilken del av gårdstunet man arbetar med för tillfället. Rena godispåsen för arkeologer, och förhoppningsvis även för alla andra intresserade, säger Anton Seiler.
