Saker som är solklara i fält behöver inte vara enkla när man väl sitter på kontoret. Dit hör tolkningen av en terrass som påträffades under ett hus beläget på Norrtils högsta punkt, längst norrut på gården.
När terrassen byggdes påfördes först ett lager av morän på marken, för att få en jämn yta. På det placerades stenar, de flesta 10–20 centimeter stora. Sedan skottades jord upp på stenpackningen. Terrassen löper i nordvästlig-sydöstlig riktning och mäter ungefär nio gånger fem meter.
– Jordlagret ovanpå stenpackningen var kompakt och verkade vara trampat, säger arkeologen Anton Seiler.
I lagret påträffades några fynd i form av nitar, knivar och broddar. Det fanns även ett fragment av en kam från 900-talet.
– I vanliga fall skulle man dra slutsatsen att terrassen är en husgrund. Men det är här som problemen dyker upp. Det fanns inga spår efter stolphål som kan relateras till stenpackningen, säger Anton Seiler.
Stolphål är gropar i marken där takbärande stolpar stått. Alltså verkar inte terrassen ha byggts för att hysa ett hus.
– Däremot finns det stolphål som bildar ett tydligt mönster åt motsatt håll, alltså i öst-västlig riktning. Dessa stolphål var ovanligt kraftiga, omkring 1,5 meter i diameter och upp till 0,8 meter djupa. Troligen har trästolpar som varit en halv meter breda stått i dessa, stöttade av stenar. Huset som de hört till var tio meter långt och sex meter brett, berättar Anton.
Storleken på stolphålen tyder på att det varit en kompakt, stabil och kanske ovanligt hög byggnad.
Vid något tillfälle verkar huset ha byggts om, det kan man se på stolpsättningen, det vill säga hur stolphålen förhåller sig rumsligt till varandra. De yngsta fynden är från tiden då huset övergavs, någon gång under 1000–1100-talen. De består av diverse hushållsavfall som keramik, brynen, redskap och fragment av vridkvarnar.
– I ett lite mindre hus som stod intill hittade vi ett tyskt silvermynt som daterats till 994-1016. Man kan misstänka att de två husen existerat samtidigt, säger Anton.
Men om nu huset med de kraftiga stolparna är från senare delen av vikingatiden och tidig medeltid – vad är det då för märklig terrass som byggdes först, och som kanske inte är en husgrund? Kan spännande spår alldeles intill ge en ledtråd?
Terrassen ligger bara tio meter från den rituella yta där vi hittade det deponerade ägget av sten och ett spadformat hänge till amulettring. Med hjälp av kol-fjortonmetoden har dessa daterats till 900-talet.
– Är den stensatta terrassen ett så kallat harg? Alltså en stenpackning som kan ha fungerat som ett slags offeraltare? Med tanke på terrassens läge och samtidighet med den rituella ytan intill är detta de associationer som man får. Inte minst på grund av att det låg en möjlig amulettring i anslutning till terrassen. Men det är långtifrån en säker tolkning, snarare en tanke. Om det hade funnits massor med amulettringar och annan rituell rekvisita hade jag varit ganska säker, då hade det varit lätt att dra paralleller med till exempel stenpackningen från Lilla Ullevi, berättar Anton.
Några djurben som hittades i lagret ovanpå stenpackningen kommer inom kort att analyseras.
– Det ska bli spännande att se vad osteologen säger om dessa ben. Var det vanligt matavfall eller en överrepresentation av exempelvis hästskallar som tyder på rituell verksamhet, undrar Anton Seiler.
Vi får återkomma med våra slutgiltiga tolkningar. Men det vore kul om terrassen, stenpackningen och lagret verkligen avspeglar ett hus från vikingatiden. Då kanske byggnaden helt vilat på syllar som inte lämnat grävda spår i marken.
– Man vet ju att perioden präglas av nya byggnadstekniska lösningar, och det här kan vara ett tydligt exempel på nytänkande i byggbranschen, säger Anton Seiler.
