Ett gravfält från järnålder undersöks just nu i Pryssgården. Arkeologerna har bland annat hittat en kvinnograv med en liten nål och en krumkniv nerstucken rakt ner i graven.
– Vi tror att vi har upp emot 50 gravar, säger arkeologen Moa Gillberg.
Gravfältet och de gravar vi gräver nu kan ha omtalats i skriftliga källor redan 1667. Vid den här perioden fick prästerna i Sverige i uppdrag att notera fornlämningar i respektive socken. I en text beskriver prästen i Östra Eneby, Ericus Hemengius, de högar och kullar som han såg ifrån sitt fönster med orden ”Nedanför prästens gärde, wester om Prästegården, äre någre Ätterbackar, dock eij synerligen stoore, uppå hwilken mehrendelz alla höstnätter hafwer för detta syntz lijka som lius brinna”.
Arkeologerna kände till de gamla källorna som beskrev gravfältet, men visste inte om det låg inom området för undersökningen och i så fall om det skulle finnas något kvar av gravarna idag.
– Vi hittade ett människoben under förundersökningen nu i våras och när vi började bana av jorden kom det två till små kraniefragment och sedan mindre stenpackningar. Vi hittade även två fibulor, dräktspännen, och en dräktnål vid avbaningen med detektorn. Då insåg vi att vi nog var något på spåren och att det kan handla om gravfältet som prästen pratade om, säger Moa Gillberg på Arkeologerna.
Gravfältet dateras till äldre järnålder cirka 500 f. Kr.–400 e. Kr. men det kan finnas enstaka äldre och yngre gravar. En del gravar är nedgrävda gropar där man har lagt ner bålrester från kremeringen, i andra fall har gravarna varit täckta av symmetriskt lagda små stenar, så kallad stenpackning. Det vanligaste vid den här tidsperioden är att man brände sina döda på bål.
Två gravar som ligger nära varandra undersöktes samtidigt. Den ena innehåll inga gravgåvor, var mindre sotig och innehöll även lite djurben.
– I den andra graven var det extremt sotigt och ett tjockt brandlager. När vi grävde oss ner såg vi att man hade satt en krumkniv av järn rakt ner i marken med eggen. Den har troligen använts till skinnberedning. Man har samlat ihop allting från bålet och sedan stuckit ner kniven, varför vet vi inte men det är tydligt att den är menad för kvinnan. Den är också väldigt fint bevarad och kan ha legat med på bålet innan den stacks ned, säger Moa Gillberg:
– Det är en kvinna som har gravlagts här och hon har också fått med sig en liten nål. En del av ett tåben visade att hon troligen haft artros i stortån. Man har hittat liknande kvinnogravar på Fiskebygravfältet där de döda också fick med sig nålar och knivar av samma typ.
I en grav fanns ett sönderbränt gravklot och en liten löpare, en malsten. Men i vissa fall innehöll groparna nästan inga ben alls vilket gör att det kan handla om andra typer av anläggningar. Man kan till exempel ha kremerat individen på gravfältet och sedan flyttat kvarlevorna till en annan del av gravfältet eller plats i närområdet, menar Moa Gillberg.
Totalt tror arkeologerna att det finns runt 50 gravar i området, men det kan vara fler eller visa sig bli färre. Det finns också två hus, ett forntida odlingslager och en brunn.
– En grop visade sig vara ett ganska stort stolphål, så det kan ha varit del i någon sorts överbyggnad eller avgränsning för gravfältet. Vi vill se om vi hittar fler sådana gropar. I ett annat fall hade vi en jättefin stenpackning och i mitten fanns det en stor platt sten, som låg ovanpå flera andra stenar, som en anläggning. Men det fanns inga ben. Ibland bygger man monument på bålplatsen, så kanske det här var ett sådant, säger Moa Gillberg.