Bland de odlingslämningar som påträffats i Pryssgården är det en som avviker helt från de övriga. Framför prästgården har det funnits en yta med fyra rektangulära odlingsbäddar, omkring 17 m långa och 1,2 m breda, med smala diken emellan.
Spåren efter bäddarna syntes i form av långa rader av så kallade spadstick. Dessa halvmånformade, mörka fläckar visar var spaden gått ned i jorden när man grävt odlingsbädden. De avgränsande dikena var fyllda med vita djurben i sådan mängd, att de nästan lyste på håll. Lämningarna har krävt en hel del funderingar. Trädgårdarna vid äldre bebyggelser ligger ju vanligtvis på baksidan av bostadshusen. Vad har odlats på den här ytan, som man uppenbarligen velat visa upp lite extra för besökare?
Spadstick och trädgårdsodling
För att undersöka vad som odlats på en plats analyseras odlingsjorden av våra arkeobotaniker, som letar rester av gamla frön och växtdelar. Jordproverna kan dock innehålla spår av såväl odlade grödor som av olika ogräs. Tolkningen är därför inte alltid enkel. Proverna från odlingsytan på prästgårdens framsida gav först, vad vi trodde, ett ganska magert resultat. Det enda som dök upp var just ett typiskt ogräs – hallon. Frön från vilda och odlade hallon går inte att skilja åt, och vi förväntade oss snarare spår av örter eller grönsaker.
Överraskande nog visade sig själva spadspåren i marken vara nyckeln till frågan. I trädgårdsodlingar som tidigare undersökts av arkeologer brukar spåren av spadgrävning ligga huller om buller. En grönsaksodling grävs ju vanligen om varje år – innan sådd, efter skörd och vid gödsling. För varje gång adderas ytterligare spår av spaden i marken. Spadsticken i Pryssgården bestod dock nästan bara av långa, regelbundna rader. De visade med andra ord egentligen bara en enda händelse – själva anläggandet av täppan. Vi insåg snart att det borde innebära att detta inte var någon typisk grönsaksodling, utan att man här odlat perenner, alltså fleråriga växter.
Nästa pusselbit gav osteologen, benspecialisten. Han kunde se att benen i diket kom från grisar av en sort som började avlas fram under andra halvan av 1800-talet. Det innebar att vi fick en ungefärlig datering och kunde konsultera arkivmaterial för att få ledtrådar.
Från 1917 finns en skiss över prästgårdens tomt och trädgård. Bilden visar odlingsbäddar i trädgården på baksidan av huset, med förklarande anteckningar som ”Grupp med träd”. Framför huset, intill den allé som ledde upp till bostaden, finns dock på höger sidan en stor fyrkantig yta där prästen skrivit ”Buskar”. Bingo! Med all sannolikhet är det bärbuskar som avses, och våra hallonfrön har fått sin förklaring.
Experimentell odling eller skönhetssinne?
Var kommer då de benfyllda dikena in i bilden? Vi har inget säkert svar på det. Kanske hade prästen hört talas om någon ny metod att förbättra jordkvaliteten. Det är dock svårt att bortse från den estetiska aspekten. Benen är lagda med viss omsorg, inte slängda huller om buller. Dikena framträder tydligt i vitt mot den mörka odlingsjorden. Kanske hade prästen i Östra Eneby helt enkelt ett konstnärligt sinne, när han anlade sin bärodling.
