Med det nya året har vintern och kylan slutligen kommit till Stockholm och vi arkeologer är numera inomhus och arbetar. Nedan följer en uppdatering vad gäller silverskatten, denna gång tänker vi ge närmare information om den påse som silverföremålen förvarats i. 

Utöver själva ädelmetallsföremålen i silverskatten från järnåldersboplatsen i Viggbyholm så fanns där även fragment av textil – något som inte alltid är helt självklart att hitta eftersom föremål av organiskt material ofta har hunnits brytas ned och inte bevarats. De olika textilfragmenten är av samma kvalitet och har säkert hört samman – möjligtvis som en påse som mynten kan ha förvarats i. Fyra fragment har bevarats, där den största är 4,2 x centimeter i storlek.

Närbild av textilen. Foto: Acta konserveringscentrum AB.

Textilen är ett linnetyg, det vill säga ett tyg av växtfibrer, vävt i tuskaft. Tuskaft är en enklare vävteknik där de horisontella trådarna i väven förs vartannat över och vartannat under de vertikala trådarna i en stående vävstol. Det är en av de grundläggande och äldsta vävteknikerna. I en stående vävstol tyngs de vertikala trådarna, som kallas varptrådar, av vävtyngder. Vi har hittat flera fragment av vävtyngder under utgrävningen spritt inom boplatsen. Andra verktyg från boplatsen som går att koppla till produktion och bearbetning av textiler är fynd av nålar.

Tillsammans med ull är växtfibrer en viktig råvara för att producera textiler och det är ett tidskrävande arbete att samla ihop material, bearbeta råvaran, spinna tråd, väva tyget och sedan sy ett plagg eller påse. Både lin och hampa var vanliga att använda för att utvinna fibrer till textil under yngre järnålder. Genom makrofossilprover går se det att hitta frön bevarade från tiden. Under 2017 utfördes en undersökning i Vackerby, Gnesta, där fröer av lin och hampa påträffades i vad som tolkats som bearbetningsgropar för rötning av växter (rötning är en av flera bearbetningsprocesser av växtfibrer innan man kan spinna tråd av dem).

Analyser av makrofossil ger alltså ledtrådar om möjligheten finns att man har odlat och/eller bearbetat dessa växter i området. Klimatet här lämpar sig bra för att odla både lin och hampa, med skillnaden att hampa trivs med mer näring och gödsel. Lin är mer av en åkergröda där även de oljerika fröna är en viktig resurs. Det är inte ovanligt att hitta linfröer på boplatser från yngre järnåldern. Längre fram får vi se om det även finns i Viggbyholm när våra makrofossilprover har granskats och analyserats (inlägget är författat av arkeolog Lee Widegren Lundin).