I Vikhem i Staffanstorps kommun bygger man så det knakar. Det är inte första gången i historien. Området var tätt bebyggt redan under yngre järnålder.

Bebyggelsestrukturen i Vikhem börjar klarna. Totalt har vi nu registrerat 91 stolpbyggda hus. Trots det kan det möjligen funnits spår av något mer hus bland de 3595 stolphålen som vi påträffade. Alla husen har inte stått på platsen samtidigt. Hus har övergivits och rivits och ersatts av nya hus på gårdarna. De flesta förefaller att vara byggda och bebodda inom ett fyrahundra år långt tidsspann från yngre romersk järnålder till och med vendeltid, (200 e.Kr – 800 e.Kr). Dessutom fanns enstaka hus från bronsålder (1700 f.Kr. – 500 f.Kr. och förromersk järnålder (500 f.Kr – 0 Kr.f), liksom hus från vikingatid (800 e.Kr – 1050 e.Kr). Boplatsens höjdpunkt förefaller dock ha infallit under folkvandringtid och vendeltid, (400 e.Kr – 800 e.Kr). Stora gårdar har dock byggts i byn även under vikingatiden.

Planen med huskropparna utritade visar att flera hus ligger på ungefär samma yta (figur 1). Dessa hus kan därför inte ha stått där samtidigt utan måste ha avlöst varandra på platsen.

Fyra hus var stora, över 30 meter långa. Det längsta huset var 38 meter lång och hade en golvyta på 268 m². Dessa hus har varit huvudbyggnader på betydande gårdar. Gårdarna har ägts och bebotts av människor som hade en hög ställning i samhället och gott ställt. Husen har sannolikt varit flerfunktionella. De har rymt bostadsutrymmen, förråd och fähus under samma tak. Elva stycken medelstora hus, mellan 20 och 30 meter långa, har också varit flerfunktionella huvudbyggnader, men på mindre gårdar. Utöver dessa fanns fem hus som förmodligen varit stora eller medelstora. Att vi inte säkert vet hur det förhåller sig i dessa fall beror på att husen delvis ligger utanför undersökningsområdet. De flesta husen utgjordes dock av hus som var kortare än 20 meter. Några av dem kan också ha varit flerfunktionella långhus på små gårdar med underlydande hushåll, medan andra endast har fyllt olika ekonomiska funktioner. De kan ha varit logar, lador, kök, andra typer av förråd, fähus eller verkstadshus. Under yngre järnålder brukar verkstadshusen byggas som delvis nedgrävda hus, så kallade grophus. I Vikhem fann vi endast ett fåtal grophus. Avsaknade av hustypen kan kanske förklaras av att grundvattnet ligger så ytlig i på platsen att sådana hus inte lämpade sig eftersom de snabbt vattenfylldes. Detta faktum kan möjligen också förklara de många små stolphusen på platsen. Dessa har kanske i många fall rymt de verksamheter som på andra platser förlades till grophusen.

Två mindre hus utgör förmodligen så kallade hallar. De var festsalar för gillen och representation, men också för kultutövning. De två hallarna kan säkerligen knytas till någon av de mer betydande gårdarna i byn.

Dessutom fanns 19 stycken fyrstolpshus. Dessa enkla hus har förmodligen varit enkla ekonomibyggnader. De kvadratiska hörnstolpshusen bland dessa har förmodligen fungerat som lador.

Planen visar att de flesta husen hade en i öst–västlig utsträckning (figur 1). De flesta låg grupperade kring en tom oval yta som var ca 200 x 75 m stor. Ytan ger intryck av att ha varit en byallmänning. Under folkvandringstid byggs mitt på denna yta en stor gård med en drygt 30 meter lång huvudbyggnad (figur 2). Husen på gården hade en annan orientering än den övriga bebyggelsen i byn. Etableringen av denna storgård mitt på den tidigare byallmänningen är ett uttryck för ett tydligt maktspråk.

Vi arbetar vidare med att ordna husen i olika gårdsgrupper och i tidsavsnitt. Mycket arbete återstår innan vi är klara med husens och gårdarnas kronologi.

I dagsläget är endast åtta hus daterade med hjälp av kol-14 metoden. Resterande hus är typdaterade utifrån stolpsättning. Ytterligare ett urval av husen kommer att dateras med hjälp av kol-14 metoden framöver.