Under golvet i Gårdby kyrka på Öland fann Arkeologerna rester av den första medeltida kyrkan och 28 människor. En tolkning är att en av gravarna kan tillhöra kyrkans grundare.
Kyrkan i Gårdby gick samma öde till mötes som i stort sett alla medeltida kyrkor på Öland. År 1840 revs den och året därpå invigdes en ny, modern och större kyrka där fler kunde få plats. Nästan alla de 34 kyrkorna på ön revs eller byggdes om under 1700- och 1800-talen av samma anledning.
Efter ett mögelangrepp i kyrkans golv gjordes en arkeologisk undersökning. Rester av den gamla kyrkan, som fortfarande fanns bevarad under golvet hittades. Golvbjälkarna visade sig vara återanvänt takstolsvirke från den äldre kyrkan vilket gav möjlighet att belysa kyrkans byggnadshistoria genom årsringsanalyser. Kyrkan är uppförd under 1120-talet eller något år senare. Virke som dateras till 1210-talet kan höra samman med tornets uppförande.
Andra nedslag i kyrkans historia utgörs till exempel av senare tiders renoveringsarbeten.
Kyrkans grundare?
I kyrkans mitt hade en 35-40 årig man begravts i en stenkista. Troligen var det han som lät uppföra kyrkan, det kan arkeologerna utläsa genom kistan och dess placering. De hugg och svärdsstick som han utsatts för har lett till hans död, någon gång under medeltiden, mellan 1120 och 1160. Kroppen sveptes i ett skinn som surrades med rep.
En mur tvärs över långhuset kan indikera att ett östtorn var tänkt att resas över graven. Men byggprojektet avbröts och istället uppfördes ett torn väster om långhuset. Varför är okänt.
Begravda hemligheter
Gömt under kyrkans golv fanns rester efter 28 människor. Totalt hittades 22 intakta skelett och de liksom benen från tio söndergrävda skelett, undersöktes osteologiskt men också genom 14C-analyser. Det har gett oss en inblick i olika begravningstraditioner, som när och var i kyrkan man har begravt personerna.
Nu är Gårdby kyrka åter öppen för allmänheten. En populärvetenskaplig bok om kyrkan och gravarna beräknas vara klar under 2018. Till vänster kan du följa våra utgrävningar i ”Kyrkoarkeologibloggen”.
