Djupt under sanden i Ljungaviken i Sölvesborg låg den uråldriga stenåldersboplatsen gömd. Här hittades rester av hyddor och stenredskap och här levde säljägarna för 8 000 år sedan.
Det var sommaren 2016 som platsen grävdes ut eftersom nya bostadskvarter skulle byggas på platsen. Under stenåldern, alltså omkring 6 700–5700 f.Kr. utgjorde området en del av stranden på en mindre ö eller halvö i havet. När havet sedan steg och översvämmade stranden gömdes den gamla boplatsen under ett flera meter tjockt sandlager och kom att helt bortglömd bevaras för eftervärlden.
Under en tidigare undersökning i området 2015 hittades 56 olika anläggningar; främst härdar, gropar och stolphål från stenålder, men även boplatslämningar från bronsålder och järnålder.
För 8 000 år sedan slog sig människor ned på stranden men troligen bodde de inte här permanent utan i vissa perioder till exempel under sommar och höst då man ägnade sig åt fiske och säljakt. Rester efter sex eller sju hyddor hittades under utgrävningen liksom ett stort antal flintredskap och mindre verktyg av kvarts. Några hyddor har troligen använts vid enstaka kortare vistelser på platsen.
Den hydda som använts under vårvinter hade en ovanlig konstruktion, med lätt nedsänkt golv, två härdar och en ventilationskanal eller rökgång i golvet. I denna hydda hade redskapen använts inomhus, vilket innebar att de låg kvar längs med insidan av de förmodade väggarna. På flintredskap från flera hyddor fanns mikroskopiska slitspår från kötthantering. Läget bör ha varit utmärkt för att jaga och fiska i det skärgårdsliknande landskap som Listerlandet då var. Fröer visade att man också hade samlat ätliga växter som mjölon, vicker och hallon.
