Under perioden 22–29 mars 2021 görs en arkeologisk förundersökning i ett område vid Stallbacka i Trollhättan. Det är en eller flera gravar (så kallade stensättningar), en fossil åkermark (spår efter äldre åkerbruk) och en skålgropssten (en sten med små gropar som troligen är från järnåldern) som ska undersökas.
Området ligger inom de äldre ägorna till gården Stallbacka, tidigare i Västra Tunhems socken. Gården är dokumenterad i arkivmaterial åtminstone sedan 1540 men kan naturligtvis vara äldre.
Den äldsta kända kartan över Stallbacka upprättades 1756 för att dokumentera de skador som hade orsakats av uppdämningen av Trollhätte Slusskvarn. Gården hade sin gårdstomt och delar av inägorna där Stallbackaån rinner ut i Göta Älv. I texten till kartan beskrivs hur vattnet steg upp mot byggnaderna och hur vattnet kring ladugården gjorde att det blev svårt att få ut kreaturen därifrån. I en kölna, en mindre byggnad, var det så mycket vatten att man kunde fånga kräftor där. Även åkern och ängen beskrivs som vattenskadade. I studier av senare kartmaterial framgår att det ligger ett torp omedelbart öster om undersökningsområdet. Torpet kallas Skogstorpet på häradskartan 1890–97. Idag återstår inget av det och dess tomt täcks av modern bebyggelse.
I området finns än idag resterna efter detta ålderdomliga åkerbruk, främst i form av röjningssten samlade i så kallade röjningsrösen. Intressant är även fyndet av stenen med skålgropar, även kallad för älvkvarnar, då man trodde att älvorna offrade i dessa små gropar. Liknande stenar hittas ofta i åkermark på impediment och intill järnålderns gårdar. Det tyder på att man odlat här även under forntiden.
Bland röjningsrösen kan även dölja sig forntida gravar och det är bland annat detta vi ska försöka få klarhet i, hur många av dessa rösen av odlingssten döljer en grav och hur gamla är egentligen de äldsta röjningsröserna.
