Med sten och berg byggdes heliga platser för tusentals år sedan som fortfarande finns kvar. 2012 undersöktes en ås i Tanum i Bohuslän där bronsålderns människor kan ha ägnat sig åt offer och riter.
Under yngre bronsålder började man i stora delar av Sverige att organisera om landskapet. Med sten och berg byggde man heliga platser. Platser som smälte in i landskapet och som man måste ha känt till för att se. I Göteborgsområdet klädde man berg med sten och block och i norra Bohuslän strukturerade man om stenmaterialet i moränsluttningar och moränåsar. De av landisen transporterade stenblocken omformades i en kulturellt medveten handling. En sådan ås, på Tanum 2013, i Tanums världsarv undersökte vi tillsammans med Bohusläns museum år 2012.
På åsen hade sten arrangerats i olika former, oftast i kretsar och runda packningar runt större block. Anläggandet kan vara en del av ceremonier och andra typer av ritualer som blods-, dryckes- och växtoffer. Centralt på åsen, i fyra depåer, låg ett fåtal benfragment av människa som dateras till cirka 1000 f.Kr. De representerar troligen det äldsta skedet och kan ha ingått i en initiationsrit av platsen.
Andra spår som visar att människor kan ha offrat på platsen var brända fröer, keramikskärvor från små kärl och koppar, kvartskoner, en lerkula och förhöjd fosfathalt. Dessutom påträffades yxor från stenåldern i stenpackningarna. På ett par platser där man kanske offrade till gudarna eller förfäderna fanns träkol av ask, ett relativt udda trädslag i Tanums skogar under yngre bronsålder.
På åsen inne på området Tanum 2213 fanns kulturlager bevarat under stenpackningarna och vid åsfoten. Där undersökte vi en del stolphål och ett trettiotal kokgropar/härdar. Merparten av de daterade eldstäderna var samtida med offerhandlingarna på själva åsen.
På en moränrygg väster om området fanns också spåren efter minst sju eller tio stolpbyggda hus. De relativt små tvåskeppiga husen har daterats till övergången mellan bronsålder och järnålder, vilket innebär att några av dem bör ha varit samtida med slutfasen av aktiviteterna på stenåsen. Utifrån kända bohuslänska huslämningar från yngre bronsålder och förromersk järnålder dras slutsatsen att byggnadstekniken med relativt små tvåskeppiga hus kan ha en ideologisk grund som vittnar om ett relativt jämnlikt samhälle. Eftersom det första huset sannolikt byggdes i slutskedet av perioden med ceremonier på stenåsen tolkas bebyggelsen som startpunkten på en mer, vad vi idag skulle kalla, vardaglig verksamhet på området.
