Just nu gräver vi i norra änden av Söderportsgatan i Gamla stan i Kalmar. Här hittar vi bebyggelse från 1200-tal och framåt. De yngsta lämningarna är från slutet av 1700-talet och rester från gårdsbebyggelsen till den återstående huvudbyggnaden i öster.
Vi var på plats strax norrut för ganska exakt ett år sedan och undersökte bland annat två brunnar och olika eldstäder från medeltida kök. Om detta kan man läsa i några äldre blogginlägg: Fredagsstök i medeltida Kalmarkök! och Kalkstensgolv, salvekrus och brunnar.
Veckans blogginlägg fokuserar på den period när Gamla stan åter börjar bebyggas. Efter stadsflytten till Kvarnholmen i mitten på 1600-talet fanns visserligen en del gårdar kvar inom det gamla stadsområdet ytterligare ett tag. Men bebyggelsen förblev förhållandevis gles och platsen utnyttjades till största delen till odlingar och trädgårdar. Från mitten och slutet av 1700-talet började området successivt bebyggas. Under 1800-talet formades det till det som utgör dagens Gamla stan.
Bebyggelse från medeltid till 1700-tal
Den senaste veckan har vi dokumenterat flera olika nivåer av bebyggelse från 1200-talet och fram till 1700-talet i nordligaste delen av Söderportsgatan. Den medeltida bebyggelsen utgörs bland annat av eldstäder, troligen från kök. Vi har även grävt ut en mindre källare från en uthusbyggnad. Bebyggelsen verkar upphöra i mitten av 1600-talet, som en följd av stadsbranden år 1647. Vi har emellertid även sett att området börjar bebyggas igen drygt 100 år senare, i slutet av 1700-talet. För att förstå denna bebyggelse måste vi backa till åren kring 1910 och titta på nordligaste delen av dagens kvarteret Akacian.
Strümpelska huset och Bökelundska gården
Den nordligaste fastigheten i kvarteret Akacian har haft många benämningar bland kalmarbor genom åren. För en del äldre kalmarbor är tvåvåningshuset kanske känt som Bellevue. Större delen av 1900-talet kallades det emellertid Strümpelska huset eller gården. I början av 1900-talet flyttade rådmannen August Strümpel dit med sin hustru Emelie och de bodde här med sina åtta barn. En av sönerna, Kristoffer, kom att bo kvar här i nästan 100 år. Fastigheten nämndes tidigare också som Bökelundska gården. Bankkassören John Emil Bökelund bodde här med sin hustru Ingeborg Maria Sabelström från år 1868 fram till sekelskiftet. När Bökelund köpte gården hade tomten funnits ett hundratal år. Men Bökelunds tomt skilde sig i utseende och storlek från Strümpels.
Söderportsgatans tillkomst
Dagens Söderportsgata är en relativt modern skapelse och utlagd omkring år 1910, vid tiden för när familjen Strümpel flyttade in. Under 1700- och 1800-talen hade gatan en annan sträckning. Norra delen utgjorde en fortsättning av Österlånggatan och bredde delvis ut sig inom nordöstra delen av nuvarande kvarteret Björken. Fortsättningen söderut löpte rakt ner mot Mosaiska kyrkogården ett femtiotal meter öster om dagens Söderportsgatan.
Hörntomten i kvarteret Akacian finns med på Ljunggrens karta från år 1854. Då finns en nord–sydlig länga markerad i väster och byggnaden har en utbredning i nuvarande Söderportsgatans västra del. Tomten har också en öst–västlig länga utritad, som låg ungefär där nuvarande Söderportsgatan mynnar i Kungsgatan. På en senare karta från år 1911 saknas den öst–västliga längan, medan den nord-sydliga i väster fortfarande finns kvar.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att den aktuella gården i kvarteret Akacian en gång i tiden var nästan 500 kvadratmeter större mot väster och innehöll flera ytterligare byggnader som revs under 1800-talets senare del och 1900-talets början i samband med olika gaturegleringar. Det är delar av denna bebyggelse som vi nu undersökt och kommer att träffa på i gatan den närmsta veckan.
En trädgård från början
Tomten verkar vara utlagd åren omkring 1770 om vi skall tro det samtida skriftliga källmaterialet. Den saknas i de bevarade mantalslängderna från 1751 och likaså är den inte med på kartor från åren 1746 och 1760. Efter en lucka i mantalslängderna mellan 1752 och 1776 så dyker tomten upp som nr 144 i mantalslängden från 1777 och kallas då rådman Löhngrens trädgård. Det är möjligt tomten stakades ut några år tidigare. Tomten benämns därefter som Löhngrens trädgård i mantalslängderna till och med 1792. Året efter kallas den rådman Löhngrens gård. Detta skulle kunna tala för att huset står färdigt under 1793. Årtalet 1789 återfinns idag på den snidade träreliefen över dörröverstycket. Kanske började bebyggelsen uppföras då eller så markerar den en annan betydelsefull händelse, detta revolutionsår.
Tulltjänstemän
Åren 1794 och 1795 tillskrivs gården besökaren Peter Lundgren enligt mantalslängderna. En besökare var en lägre tulltjänsteman som var utsedd av tullkammaren och som gick ombord på ankommande fartyg för övervaka lastning och kontrollera olika avgifter. Nästa gårdsägare är i samma bransch. De följande femton åren ägs gården av tullförvaltaren Wennberg. Det är dock oklart om han själv bodde här. I husförhörslängden från slutet av 1790-talet omnämns änkan Ljungström med sönerna Carl Gustaf och Nils Peter.
Flera olika innehavare under 1800-talet
Gården innehades under 1800-talet av ett flertal familjer efter det att Wennberg sålde den. Först ägde handelsmannen Fornander gården ett par år. Nästa innehavare blev den från Alingsås bördige mademoiselle Gunilla Regina Plan som hade gården fram till början av 1820-talet. Plan gifte sig så småningom med kyrkoherden och kontraktsprosten Sven Johan Collin. Med tiden blev grosshandlaren Gustaf Berg ägare till gården och när han avled år 1841 kom gården att innehas av ”mamsellerna Berg”. Åren kring 1850 står landskamrer Liljeström som ägare till gården och han hade den fram till att ovan nämnde John Emil Bökelund köpte den i slutet av 1860-talet.
Vi kan se att en mängd olika personer bodde på gården under den här perioden. Här fanns ständigt en eller flera pigor, men det var inte alltid som att gårdens ägare också bodde här. Husförhörslängderna berättar om olika familjer eller enskilda personer som hyrde bostad fram till att Bökelund köpte gården 1868. Åren kring 1840 var till exempel de från Tyskland bördiga Corp. Capitenen Henric Christofer Krause(?) och hustrun Henrica Elisabeth Zechow boende på gården. Deras son Johan Henric föddes här sommaren 1841.
Gården har som synes en spännande historia och det kan finnas anledning att återkomma och berätta om de arkeologiska resultaten från Söderportsgatan.