I Marby utanför Norrköping ligger en fornlämningsmiljö som kan kasta nytt ljus över livet under bronsåldern. Här samsas gravar, en boplats och skärvstenshögar – en av förhistoriens mest omdiskuterade lämningstyper. Under våren 2026 undersöks det spännande området av arkeologer.
Det ser ut som en vanlig skogsbacke i solen. Men under marken finns spår från det förflutna och de människor som levde här för 2 500–3 000 år sedan.
I samband med ny bebyggelse i området undersöker arkeologerna två stensättningar (en sorts gravar), en skärvstenshög som består av eldpåverkade stenar, ett boplatsområde och en fyndplats med slaget stenmaterial. Tillsammans ugör de element i en miljö som är typisk för yngre bronsålder (cirka 1100 f.Kr. till 500 f.Kr). Fornlämningarna ligger cirka 20–26 meter över dagens havsnivå, i och med strandförskjutningen innebar det att platsen låg vid en fjärd, nära havet, under bronsåldern. I närområdet finns ytterligare stensättningar och skärvstenshögar samt skålgropar. Skålgropar är en sorts vanligt förekommande hällristningar under framför allt bronsålder och är utknackade runda fördjupningar i block och hällar.
Trots att bronsåldern är en central period i Sveriges förhistoria har just Östergötland varit relativt lite utforskat under senare tid. Ett undantag är den stora Pryssgårdsboplatsen utanför Norrköping, där man framför allt studerat hus och gårdsmiljöer. Men där saknas en viktig pusselbit: skärvstenshögarna.
Varför skapade man skärvstenshögar?
I Marby är skärvstenshögarna ett tydligt och återkommande inslag i landskapet, något som också uppmärksammades i ett forskningsprojekt från Umeå universitet redan på 1980-talet. Undersökningar visade att de flesta av dessa lämningar dateras till yngre bronsålder och ofta har kopplingar till boplatser och boskapsskötsel. Länge sågs de som enkla avfallshögar i samband med matlagning och vardagsliv. Men fynd av människoben och bronsföremål bland stenarna, liksom strukturer som liknar gravar, har gjort bilden betydligt mer komplex.
I dag tolkas skärvstenshögar som mångfacetterade lämningar – där praktiska funktioner kan ha samsats med rituella och symboliska betydelser.
Stenredskap av bergarter
Arkeologena ska även undersöka en fyndplats där man hittat rester och tillverkning av bergartsföremål vilket är ovanligt. Redskap av sten användes fortfarande under bronsåldern, men det som gör området speciellt är att det inte tycks relatera till en boplats, utan en närbelägen grav. Kan fynden på något sätt hänga samman med gravritualer?
Skärvstenshögen som blev en grav
Under utgrävningen fick arkeologerna en överraskning. På högsta punkten inom fornlämningsområdet låg den ena stensättningen, närmare bestämt en mittblocksgrav med kraftig kantkedja. Under graven och stenarna hittades en skärvstenshög med sotig fyllning på södra sidan av mittblocket. Skärvstenshögen hade alltså byggts om till ett gravmonument under forntiden, något som är mycket ovanligt. I jordfyllningen över skärvstenshögen fanns spridda brända ben.
Undersökningen pågår under våren 2026 och fler intressanta fynd och resultat kan förväntas. Arkeologerna hoppas också att den kan bidra med nya perspektiv på bronsålderns samhällen i området. Hur såg bosättningsmönstren ut, vilka djur hade man, vilka människor levde och begravdes här? Och hur hängde vardag och ritual ihop?
Guidad visning i fält
Följ med på en visning i fält tisdagen den 21 april Boka din biljett här.
