Förkolnade brödbitar, sädeskorn och nötskal – små rester av måltider som bevarats i 2 000 år gamla gravar ger arkeologerna ny kunskap om järnålderns människor i Rogsta.
– Man kan se vad de döda fått med sig för mat, men också spår av måltider i samband med begravningarna, säger kvartärgeolog Jens Heimdahl, på Arkeologerna.
I det lilla göms viktig kunskap – ben, keramik, avfall och rester av mat kan berätta mycket om människors vardagsliv, sjukdomar och ritualer. Vid en arkeologisk undersökning görs ett stort antal vetenskapliga analyser som vedartsanalyser eller 14C för att bedöma ålder, strontiumanalyser för att ta reda på vilka områden olika individer kom ifrån och pollenanalyser för att titta på vad man odlade och hur växtligheten på platsen såg ut.
Jens Heimdahl är kvartärgeolog och arkeobotaniker och studerar små rester av växtmaterial och fröer som hittas i jordprover. Vid den arkeologiska undersökningen i Rogsta kommer materialet både från gravar och boplatsmiljöer.
Förkolnade sädeskorn, nötskal och små lökliknande rotknölar från knylhavre, hör till några av fynden. Rotknölarna är vanligare att hitta i gravar än i matavfall i hus från samma tid, vilket tyder på att de fyllt en särskild roll vid begravningar. Dessutom har arkeologerna hittat små förkolnade brödbitar.
–Vissa av de döda har fått med sig gravbröd i gravarna. Kanske var de avsedda att ätas i dödsriket, men det vet vi inte säkert. Det finns många typer av sådana bröd, de vi hittar här har formen av små kex eller bondkakor, säger Jens Heimdahl.
Olika typer av sädesslag kan även berätta om dåtidens kost. Vete var vanligt i regionen och förekom främst i bröd, medan korn bland annat användes till att baka en sorts tunnbröd och för att mältas inför ölbryggning.
För att hitta de små växtresterna samlas små jordprover in som sedan flotteras. Jorden läggs i vatten så att organiskt material flyter upp, sedan skiktas det, samlas in och analyseras.
– Det mesta organiska materialet har ju förstörts med tiden men förkolnade växtrester bevaras. Ofta kan man hitta nya saker vid sådana här undersökningar, som inte varit känt tidigare, det kan handla om växter eller grödor som förekommer i nya sammanhang, eller nya sätt som de här växterna använts på. Det är hela tiden stor chans till nya upptäckter och väldigt roligt, säger Jens Heimdahl.
Se filmen
