Hur levde människor på 1700-talet? Hur såg stadslivet, levnadsvillkoren och bostäderna ut för 200 år sedan? I forskningsprojektet ”Hus och hushåll i svenska städer 1600-1850”, studerar vi bland annat hus och människor i Linköping och Kalmar.
På 1790-talet fick den unge handelsbokhållaren Johan Peter Frisk en idé. Han lyckades köpa tillbaka två tomter på Hunnebergsgatan i Linköping som hans familj tidigare ägt. 1795 lät han uppföra de ännu bevarade husen.
Bostadshuset var modernt för sin tid, med en lägenhet om tre rum och kök i varje våningsplan. – Var Frisk unik för sin tid, eller var det tvärtom ett tecken i tiden?
1700-talet är en spännande period i Sveriges historia, en period av långsam återhämtning efter krig, pest och hungersnöd i början av seklet, och före de stora omvandlingarna genom industrialiseringen från 1800-talets mitt. Under 1700-talet växte befolkningen i landet och allt fler flyttade till städerna.
Under denna period började en ny typ av trähus byggas i våra städer. Husen skiljer sig från husen på landsbygden. I flera fall finns det plats för flera familjer. Nu byggdes de trästader som till stora delar revs under efterkrigstidens rekordår. Hushållens sammansättning förändrades och nya sätt att bo tillsammans växte fram.
Under senare år har arkeologer genomfört en stor mängd undersökningar i våra städer, där vi dokumenterat hus och bebyggelse från 1600- och 1700-talet. Tillsammans med ett mycket rikt skriftligt källmaterial har vi möjligheter att förstå bebyggelsens förändring under tidsperioden tillsammans med de människor som bott och verkat på stadsgårdarna. Den här perioden sammanfaller även med de äldsta bevarade husen.
I forskningsprojektet Hus och hushåll i svenska städer 1600-1850, arbetar vi bland annat med hus och människor i Linköping och Kalmar och andra städer. Det handlar om bevarade byggnader, arkeologiska undersökningar, skriftliga källor, spår av hantverk och bostadsmiljöer. I bloggen till vänster kan du följa vårt arbete.
Projektet bekostas av Berit Wallenbergs stiftelse och genomförs av arkeologen Göran Tagesson och historikern Dag Lindström, Uppsala universitet.
