Minns du det spännande stället där ett vackert stenägg låg inkilat i en bergsskreva? Vi tror att det kan vara ett rituellt område, där man offrat föremål för att få kontakt med gudar och gudinnor. Kanske var man ute efter deras beskydd?
Den rituella ytan består av ett bergsparti med flera försänkningar på den nordvästra delen av gårdstunet, där det på sina ställen växer vass. Det kan ha samlats vatten här när de regnade, vilket gjorde marken fuktig. Under forntiden offrade man gärna till gudarna i just våtmarker, exempelvis bodde gudinnan Frigg i något som heter ”Fensalar”, ett ord som kan kopplas till sumpmarker.
Den bergiga ytan ansluter till den byggnad som ståtat allra längst norrut på gården, med det högsta läget.
– Det är tydligt att man modellerat landskapet här, mer flera stenpackningar nedanför huset för att skapa jämna ytor, säger arkeologen Anton Seiler.
Det var med stor förväntan som Anton under utgrävningens allra sista minuter undersökte bergsskrevan där ägget hittats.
– Ägget låg på en liten avsats av sten i själva sprickan. Där fanns också andra avsatser, som liknade hyllor. Inget låg där nu, men vi tog fosfatprover som kan visa om man offrat något som förmultnat, till exempel bröd, sädeskorn, vätskor eller annan mat, säger Anton.
Men ett forntida fynd låg faktiskt och väntade på att upptäckas, precis intill skrevan med ägget…
– Med hjälp av en grävskopa lyftes en stor vit sten bort, och under den, på en stenpackning, låg ett hänge! Den har formen av en yxa och har kanske hängt på en amulettring från början. Ett par meter nedanför fanns också en böjd ten som kan vara ett fragment av en torshammarring, berättar Anton.
Att bergpartiet haft en rituell karaktär, och kanske framförallt kopplad till kvinnlig fruktbarhet, har vi anat sen vi hittade stenägget i bergsskrevan.
– Symboliken och bildspråket var ju ganska talande. Och ju mer vi har tittat på platsen som helhet desto tydligare har det blivit att fler element kan ha använts i samband med olika ritualer, säger Anton.
Det kan ha funnits stora avsatser där deltagare och åskådare stått, en liten sänka där man har eldat och de små avsatserna där man kunde deponera saker.
– Kul att det i allra sista minuten dyker upp annan rituell rekvisita som stärker våra teorier, det är som en skänk från ovan! Norrtil har levererat från första stund och så har det fortsatt hela tiden. Oj så mycket annat spännande vi har kvar att berätta, men vi tar lite i taget, inte kan man avslöja allt på en gång kring gårdens makalösa historia, säger Anton Seiler.
