Rapport 2017:26. Arkeologisk förundersökning och undersökning. Östergötlands län, Östergötland, Mjölby kommun, Skänninge stad, Allhelgona socken, Skänninge 2:1, 3:1, 3:2, 3:3, Kvarteret Radiatorn 4. Författare: Rikard Hedvall och Annika Konsmar
I samband med att en gång- och cykelväg skulle anläggas i Skänninges östra utkant genomfördes arkeologiska undersökningar. Där den planerade cykelvägen korsade Vistenagatan påträffades flera äldre nivåer med gatubeläggningar. Hjulspåren i botten härrör sannolikt från tidig medeltid eller tidigare. Därefter har den stenlagts för att i historisk tid haft en betydligt enklare beläggning. Under medeltiden ingick denna väg i eriksgatan där de nytillträdda kungarna reste genom riket.
I undersökningsområdet fanns rikligt med spår efter sentida odling i form av plogspår och tegdiken. Även en äldre odlingsfas kunde beläggas genom årderspår. I anslutning till Skänningeanstalten påträffades enstaka spår efter en boplats, i form av stolphål, gropar och ett vattenhål. Det rör sig sannolikt om utkanten av en boplats som tidigare delundersökts, Skänninge 32:1. En skärva östersjökeramik i ett av stolphålen ger en datering till tidig medeltid, medan teglet i stolphålen ger en något yngre datering. Längst med Vistenagatan, men närmre staden, fanns boplatslämningar i form av stolphål, en härd, rännor och gropar. En del av dessa kan sannolikt kopplas samman med S:t Olofs konvent som låg här från 1230-talet och fram till reformationen. Mellan Skenaån och Motalagatan fanns ytterligare stolphål, härdar och en kokgrop. Lämningarna kan knytas till den tidigare undersökta gårds- och hantverksmiljö, som var kopplad till storgården vid S:t Martin.
