En sextusenårig stenåldersby, hundratals glas- och bärnstenspärlor och 15 järnåldersgravar med unika fynd. 2013 grävdes ett område utanför Lund inför byggandet av forskningsanläggningen ESS. Och resultatet var över förväntan.
Projektet var ett samarbete med Sydsvensk arkeologi AB, Museiarkeologi Sydost och Kulturmiljö Halland/Stiftelsen Hallands länsmuseer och sysselsatte mellan 35 och 40 arkeologer. Det gjordes inför bygget av forskningsanläggningen ESS (European Spallation Source) på ett 100 000 kvadratmeter stort område utanför Lund.
Från stenåldersby till järnåldersgårdar
För 5800 år sedan, under bondestenåldern eller neolitikum, bosatte sig en grupp människor på en utlöpare av Romeleåsen vid några sandiga terrasser nära en sjö – och de lämnade spår efter sig. Här återfanns rester av en stenåldersby med 14 hyddor och två långhus.
Fynd av förkolnade sädeskorn, ben och flintskäror visar att man ägnade sig åt odling och boskapsskötsel. Ett gravfält med dösar låg söder om boplatsen. Byn är en av de största i sitt slag i Sverige.
Området fortsatte att utnyttjas under lång tid och den stora överraskningen var gravfältet från senromersk järnålder-folkvandringstid. I ett 15-tal gravar hittades hundratals glas- och bärnstenspärlor, lerkärl och guldföremål.
Sammantaget har undersökningen gett fler pusselbitar i svaret på hur områdets historia kan ha sett ut.
De första Lundaborna
Rester av de 14 hyddor som hittats visar att hyddorna var runda eller ovala med en centralt placerad eldstad. Det som var en liten by började ta form.
Pinnar eller stänger stacks ner i marken och lutades mot varandra för att konstruera en vägg och snedtak som täcktes med djurhudar eller risflätning/gräs. De två långhusen var 13-14 meter långa och 5-6 meter breda. Spår i sanden visar att taken bars upp av ett antal takbärande stolpar.
I hyddorna och husen hittades föremål av flinta, framför allt fragment av yxor och skrapor, men också en stor mängd keramik. 14C-dateringarna på förkolnade sädeskorn visar att alla 14 hyddor och åtminstone ett av de två långhusen var i bruk samtidigt och bildade en liten stenåldersby.
Kornen som hittats och ben från ko och svin berättar också att människorna troligen odlat på platsen och haft djur. Analyser från keramikskärvor visar spår av mjölkprodukter, något som kan tyda på att man redan tidigt höll tamboskap och mjölkade korna.
Gravar som statussymboler
I närheten av byn låg gravfältet och här hittades rester av tre megalitgravar, så kallade dösar. I Sydskandinavien uppfördes sådana gravar under en relativt kort period mellan 3600¬3300 f.Kr.
Gravarna består av stora stenblock som kan väga flera ton och bildar en gravkammare. Troligen har de utgjort gravplatser för eliten i samhället.
Järnåldersbönderna flyttar in
Vid utgrävningen hittades lämningar från järnåldersmänniskornas vardag. Gården etablerades på 200-talet e Kr, då byggdes två hus – en huvudbyggnad på över 30 meter och en mindre, halliknande byggnad.
Från den här tiden finns också flera ugnar som anläggs en bit från husen. Någon gång under 300-talet e Kr byggs en ny, större huvudbyggnad som varit ca 40 meter lång. Under 400-talet e Kr omfattar gårdskomplexet som mest sex byggnader.
Arkeologerna gjorde också en mycket överraskande upptäckt på en av undersökningsytorna. Här hittades nämligen ben från olika djur och träföremål från bland annat yngre järnålder, något som är unikt för området eftersom bevaringsförhållandena för organiskt material är dåligt.
Fick med sig 500 glaspärlor i döden
På en höjd, drygt hundra meter från gården låg ett gravfält under samma period. Här begravde gården sina döda och de fick fått med sig rika gravgåvor i livet efter detta. I många gravar har den döde fått med sig dekorerade och odekorerade lerkärl och ett stort antal glas- och bärnstenspärlor. Två gravar sticker ut; den ena innehöll två guldföremål och den andra delar av en fibula och över 500 glas- och bärnstenspärlor.
Gravarna förstärker intrycket av det var en centralt belägen gård i bygden. Särskilt intressant är närheten till centralplatsen Uppåkra, som ligger bara några kilometer bort.
Vill du veta mer om guldföremålen och Lunds tidiga historia, läs rapporten här.
