Högst uppe på Gullbergsklippan ståtar skansen Lejonet, byggd på 1680-talet. När den byggdes utplånades mycket av det gamla fästet. Men det har det visat sig att mycket ändå finns kvar, dock osynligt under tjocka lager jord med jord. Här, på norrsidan av klippan, håller grävmaskinen på att ta bort jord och rasmassor från något ganska oväntat och välbevarat.

Förra året undersökte vi jordvallar, en mindre byggnad i utkanten av fästningen och vi hittade själva ingången. Vi kunde se att den ursprungliga Gullbergsklippan omdanats ganska ordentligt genom stora utfyllnader, som bildade terrasser där de olika delarna i fästet placerades.

Fler och fler lämningar blir nu synliga och det mest överraskande har kommit i dagen nu under vårvintern. Halvvägs upp på klippan, under rejäla lager med jord, lera och rasmassor, finns ett helt rum från 1500-talet, med murade väggar, stengolv, ett välvt tegeltak och en välbevarad trappa upp till en andra våning. Fönstergluggar låter oss ana att här stod knektar på vakt och höll utkik mot älven. Sot och bränt murbruk vittnar om bränder.

Trappan och en del av det välvda tegeltaket
Slitna trappsteg, där knektar gått upp och ned, kanske tungt lastade med krut och kulor.
En dörröppning grävs fram och sopas ren. Nu leder den ut på berget, men vart ledde den för femhundra år sedan?
Specialformade tegelstenar bildar ett mjukt rundat hörn på väggen. Det här är byggt med omsorg.

Det var i det här rummet som vi hittade soluret och de tappkranar till öltunnor, som vi berättat om tidigare. Här tappade också någon en hyska (en del av knäppningen till ett klädesplagg) och en knapp.

En knapp och en hyska. Delar från klädesplagg, hittade i det murade rummet.

Arbetena på Gullberg fortsätter och vi kommer säkert att återkomma till fler spännande resultat.