Strax norr om gård 7 löper en rad med stora stenar, som varit delvis nedsänkta i ett dike. Det skulle kunna vara resterna av en äldre toftgräns – den som gällde vid Laga skiftet på 1800-talet har vi snyggt prickat in ytterligare något längre åt norr. Kloss an mot och på ”utsidan” av stenraden har vi lokaliserat en slags stenläggning. Trots att den ligger lite utanför gården tänkte vi oss först att det var resterna av ett golv som alltså kan ha legat i en mindre byggnad.
Men i så fall är golvet ohyggligt illa lagt.
Stenarna är grova och ligger huller om buller – en bokstavlig vristknäckare, fungerande varken för mjuka skinnsulor eller stöddiga ”träbonner”. Golv- och byggnadsteorin vacklar, men är inte avförd! Där ligger också gott om djurben samt keramikfragment och något mynt. Dateringen är medeltida, närmast 1200-1300-talet, vilket förstås är intressant.
Åtminstone gård 7 börjar verkar gediget gammal.
Vi har alla tagit ett pass med att rensa fram stenar, även om Adam varit ihärdigast. När han rensat sig fram till den intilliggande stenraden och på prov korsade den dök det upp ett hästskelett, uppenbarligen mycket prydligt placerat i diket som stenarna sedan förankrats i. Hästben är inte ovanligt alls, men ett helt skelett och så omsorgsfullt nedlagt..? Precis i något slags gräns? Det här ska vi gå vidare med, liksom frågan om vad den knaggliga stenläggningen egentligen har varit.
