De pågående utgrävningarna i Gamla stan sker väster om Västerlånggatans södra ände. Här undersöker vi gårdsbebyggelse, gränder och gator. Området ligger ett femtiotal meter norr om den medeltida stadsmuren. I denna del av staden låg flera av smedernas gårdar och verkstäder under 1400-talet.

Axel och Iohannes rensar fram den medeltida gatan. Hålen är från senare grävda gropar.
Axel och Iohannes rensar fram den medeltida gatan. Hålen är från senare grävda gropar. Foto: Arkeologerna CC BY

Vi berättade i ett blogginlägg om undersökningarna vid den medeltida stadsmuren. Under arbetet i somras påträffades en byggnad med stenläggningar i norra delen av dagens kvarteret Cedern. Kanske var det rester efter den gård ”Vnder mwrenom widher sydraport västan til widher Olaf wtskogx gardh”, som Hans Meydenborg, svärdfejare, köpte 1431 av Benkt Laurensson. Nu har schaktningarna och utgrävningarna fortsatt norrut. Vi har hittills inte påträffat några tydliga spår av metallhantverk, men flera andra spännande fynd från medeltid och 1600-tal.

Husgrund och stenläggning från gränden söder om smedernas gata i Gamla stan. Foto: Arkeologerna CC BY

Smedernas gata

Smedjegatan är belagd under 1300-talet och omnämns 1381 i tänkebokens lågtyska som ”die smede strate”. Gatan har haft en nordväst–sydostlig sträckning som varierat mellan cirka 40 och 80 meter norr om stadsmuren och korsas av nuvarande Västerlånggatan. Smedjegatan har i nordväst gjort en sväng tvärs över Krusenstiernska gårdens trädgård. Den drygt 200 meter långa gatan hade öster om Västerlånggatan en sydostlig orientering och korsas bland annat av Söderportsgatan. Det har utifrån den medeltida tänkeboken lokaliserats omkring 35 gårdar utmed gatan.

Två gårdar i början av 1400-talet

Området som vi undersökt i januari sammanfaller med två tomter enligt arkeologen Dagmar Sellings rekonstruktioner utifrån tänkeböckerna. Möjligen har de bägge tomterna haft en gränd mellan sig, som lett från Smedjegatan ner mot stadsmuren.

Den västra gården ägdes år 1431 av Albrikt skulte. Tillnamnet visar att han var uppbördsman och i ett något senare omnämnande i tänkeboken kallas han för Albrikt skrivare. Albrikt var sedan år 1419 gift med Towe skomakares dotter Katerina. Den östra gården ägdes år 1412 av Johannes barker, som var garvare. Vid den här tiden såldes gården till en Suno Nichilsson. Några år senare ägdes gården av Hakvin Pening, som troligen kom från en tysk köpmanssläkt. Det är emellertid inte säkert att ägarna själva bodde på gårdarna.

En pincett och en liten ten av metall.
En pincett och en liten ten av metall. Foto: Arkeologerna CC BY
Medeltida sländtrissa. Foto: Arkeologerna CC BY

Husgrunder och stenläggningar

Utgrävningarna i området visar hittills rester av två eller möjligen tre byggnader. Lämningarna utgörs av kallmurade (sammanfogade utan kalkbruk) grunder som burit träbyggnader. Eftersom vi endast kunnat gräva mindre delar av husen är det svårt att veta deras funktion, om de varit avsedda för boende eller använts som till exempel uthus. I området finns flera stenläggningar, som är rester efter gårdsbeläggning/gränd och smedernas gata. Tolkningarna försvåras av att tidigare nedgrävningar för ledningar och träd fragmenterar stenläggningarna. Men, det kommer nog så småningom vara möjligt att presentera en tänkbar förklaring av hur det sett ut här under medeltid fram till mitten av 1600-talet.

De äldsta kulturlagren från 1200–1400-talet innehåller bland annat vardagsföremål och personliga ting. Vi kommer framöver att berätta mer ingående om dessa.

Armborstpil från 1200–1300-talet.
Armborstpil från 1200–1300-talet. Foto: Arkeologerna CC BY

Ett vackert fat och en tappad pengapung?

Vi har påträffat flera intressanta fynd i kulturlagren som täcker de yngsta stenläggningarna. Fynden ger ögonblicksbilder av de dramatiska händelserna under Kalmarkriget 1611 och i samband med stadsbranden år 1647 och efterdyningarna. Här låg bland annat ett fat med ett skojigt motiv. Vi kan se en barhuvad man med spänstiga vader som sparkar (?) på sin plymförsedda hatt. Han har en välsittande puffbyxa, som ger associationer till Karl X:s kläder. På fatet syns även en fågel och de uppstickande öronen från en hund. Fatet är möjligen tillverkat i Nordtyskland, men det kan inte uteslutas att det är framställt i Skandinavien. Motivet antyder att det är producerat under andra hälften av 1600-talet. Fatet gav en samtida kalmarfamilj förnöjelse vid måltider och en inblick från en internationell bildvärld.

Flera mynt har påträffats de senaste veckorna, de äldsta är från 1200-talet. För några dagar sedan hittades flera silvermynt i kulturlagren nära fatet. Mynten låg förhållandevis samlade och vi tror att de ursprungligen förvarats i en skinnpung. Det har ännu inte gjorts någon närmare bestämning av dem. Ett av mynten är emellertid 1 öre silver präglat år 1610 i Göteborg. Den första staden med namnet Göteborg grundades år 1603 på Hisingen och låg här fram till 1611 då danskarna brände ner den under Kalmarkriget. Kanske har någon kalmarbo tappat sin pengapung vid smedernas gata när man i panik flydde staden sommaren 1611?

Silvermynt från 1300-talet.
Silvermynt från 1300-talet. Foto: Arkeologerna CC BY
Ett öre silver präglat år 1634. Vid den här tiden var Kristina endast 7 år gammal.
Ett öre silver präglat år 1634. Vid den här tiden var Kristina endast 7 år gammal. Foto: Arkeologerna CC BY
Flera silvermynt som troligen legat i en pengapung eller liknande. Möjligen tappade sommaren 1611.
Flera silvermynt som troligen legat i en pengapung eller liknande. Möjligen tappade sommaren 1611. Foto: Arkeologerna CC BY
Trevligt fat från andra hälften av 1600-talet, som burit upp stämningen vid middagsbordet i ett kalmarhem.
Trevligt fat från andra hälften av 1600-talet, som burit upp stämningen vid middagsbordet i ett kalmarhem. Foto: Arkeologerna CC BY
Detalj av mannen som tappat sin hatt.
Detalj av mannen som tappat sin hatt. Foto: Arkeologerna CC BY