Nu är alla analyser klara och rapportarbetet pågår. Dateringarna visar att platsen har använts för olika ändamål under olika perioder. Medan husen är från järnåldern, så är flera spår efter verksamheter, i form av gropar och härdar, från bronsåldern.

Hundratals förkolnade fröer av oljedådra.

Hundratals förkolnade fröer av oljedådra. Foto: Per Lagerås, Arkeologerna CC-BY

Flera av groparna har tolkats som lertäktsgropar, där man bland annat hämtat material till lerklinade väggar. Detta tyder på att även bronsålderns hus borde ha funnits någonstans i närheten – kanske på den delen av boplatsen som ligger kvar på västra sidan av vägen.

Analys av träkol och förkolnade fröer visar att under bronsåldern hade man tillgång till trä av ek, lönn och hassel, alltså både skogsträd och en mer ljuskrävande art som hassel. Man odlade korn, emmer/spelt-vete och oljedådra. De fåtaliga bevarade djurbenen kommer från nötkreatur. Sammanfattningsvis får vi tänka oss ett delvis skogtäckt, delvis öppet landskap, med betesmarker och små åkrar. Även under järnåldern odlade man korn, men även lite råg och havre.

Ett särskilt roligt fynd kommer från gropen A567, som har daterats till mellersta eller yngre bronsålder och innehöll stora delar av ett keramikkärl. När vi grävde ut den trodde vi att den kanske var en urnegrav, och tog därför in flera jordprover att analysera hemma på kontoret – men jordproverna innehöll inga brända ben. Istället hittade vi fler än 1500 förkolnade fröer av oljedådra. Fröerna är, som framgår av namnet, en källa till vegetabilisk olja. Kanske har man bara slarvat och råkat bränna fröerna. Eller kan det vara ett offer för att nästa års skörd skulle bli riklig?

Ibland hade flera fröer klibbat ihop sig i klumpar när de brändes.

Ibland hade flera fröer klibbat ihop sig i klumpar när de brändes. Foto: Per Lagerås, Arkeologerna CC-BY