I förra bloggen berättade vi om bruket av platsen under bronsåldern. Vår hypotes är att många av härdarna användes vid vistelser vid gravröset. Nu ska vi se närmare på boplatslämningarna.

Gröna respektive gula stenar markerar stolphål som ingått i de båda husens inre takbärande konstruktioner. Bortsett från en ingång från söder fann vi inga säkra spår efter husens ytterväggar. Det gröna huset som vi tror är det äldsta var drygt 25 meter långt och fem meter brett medan det gula var lite kortare.  Foto: Krister Kám Tayanin, Arkeologerna CC-BY
Gröna respektive gula stenar markerar stolphål som ingått i de båda husens inre takbärande konstruktioner. Bortsett från en ingång från söder fann vi inga säkra spår efter husens ytterväggar. Det gröna huset som vi tror är det äldsta var drygt 25 meter långt och fem meter brett medan det gula var lite kortare.  Foto: Krister Kám Tayanin, Arkeologerna CC-BY

En kol 14-datering på träkol från en härd som framkom vid förundersökningen visar att människor vistades på platsen redan under yngre stenålder, ett par tusen år innan röset uppfördes. På åsens norra del har fyndrika boplatser från denna tid undersökts tidigare. Vi hittade emellertid inga spår efter stenåldern denna gång.

Det måste förstås ha funnits en boplats i närheten när gravröset uppfördes under bronsåldern. Röset byggdes ju av stenar som röjdes från marken som odlades. Låg åkrarna på undersökningsytan medan boplatsen låg lite längre bort? Kanske, vi kunde i alla fall inte finna några tydliga boplatslämningar inom ytan.

De äldsta tydliga spåren efter en boplats består av två långhus som vi preliminärt daterar till århundradena före vår tideräknings början. De båda husen låg lite nerdraget i förhållande till gravröset och överlagrade varandra, vilket tyder på att det ena uppfördes kort tid efter det andra. Vi kunde också se spår efter reparationer och sammantaget verkar det som att gården var i bruk under flera generationer.

I lägre terräng längst i norr stötte vi på ett något yngre långhus, från århundradena efter vår tideräknings begynnelse. Huset var tyvärr endast delvis beläget inom undersökningsytan vilket var tråkigt eftersom det var väl bevarat, med stolphål i den inre takbärande konstruktionen och den södra ytterväggen. Även i detta hus fann vi spår efter reparationer som tyder på en längre tids bruk. Spår efter stolprader söder om huset som var orienterade i samma riktning som detta visar att gården varit inhägnad.

Det norra långhuset. Gula stenar markerar lägen för stolphål som ingår i den inre takbärande konstruktionen medan de gröna stenarna markerar stolpar i ytterväggarna. Lägg märke till de dubblerade gröna stenarna som markerar läget för ingången. Foto: Krister Kám Tayanin, Arkeologerna CC-BY
Det norra långhuset. Gula stenar markerar lägen för stolphål som ingår i den inre takbärande konstruktionen medan de gröna stenarna markerar stolpar i ytterväggarna. Lägg märke till de dubblerade gröna stenarna som markerar läget för ingången. Foto: Krister Kám Tayanin, Arkeologerna CC-BY

Ytterligare några hus undersöktes men dessa var inte fullt så tydliga och återstår att analysera. Nu gör bloggen ett uppehåll till hösten, då vi återkommer och berättar lite mer om de analyser som görs och vad de resulterat i.

Vi önskar en trevlig sommar och avslutar för denna gång med några bilder från ett överraskande besök!

Vi fick oväntat besök under utgrävningen, en huggorm…
…efter fotografering bjöds besökaren (huggormen här i en hink) på en åktur bort från grävområdet. Foton: Krister Kám Tayanin, Arkeologerna CC-BY