Under höstens undersökningar av gravfältet vid Eriksberg, har vi kunnat konstatera att den stenklädda terrängen inte bara inrymt viloplatser för de döda utan även en gård för de levande. Längst ut i väster undersöktes tre byggnader, delvis inbyggda i den storblockiga moränen eller anlagda ovanpå hällmark.
I dagsläget verkar det röra sig om en större huvudbyggnad, sannolikt främst använd för boende samt två mindre ekonomibyggnader. Gårdens ekonomibyggnader har troligen varit till för förvaring av föda och redskap och för att bedriva viss matlagning, något vi förstås ska studera närmare framöver.
Mot öster har gårdstunet avgränsats av en större stenbyggd hägnad, en så kallad stensträng. Längs hägnaden har en smal väg löpt och det finns tydliga spår av att man har röjt och kastat upp block och stenar på vardera sidan av vägen för att öka framkomligheten.
Inom och i kanterna av gårdstunet och längs vägen har flera föremål av metall påträffats. Det handlar om spikar, nitar och beslag förmodligen från föremål i trä, broddar som suttit på hästhovar, knivar i järn samt metallföremål som suttit på klädedräkten, enstaka pilspetsar och föremål i silver. Många analyser återstår, men i skrivande stund antyder gårdens utformning, storlek och föremålsbestånd att gårdens innevånare har utgjort en tämligen normal befolkning för vendel- och vikingatid, cirka 550–1050 e Kr. Gårdens placering är dock spännande, i direkt anslutning till gravfältet på och invid det stenklädda berget.
