Hösten 2018 fortsatte vi att arbeta med utredningar inför byggandet av Ostlänken. En av de platser som berördes var en skogsklädd moränhöjd i Ginkelösa strax öster om Linköping.
Ginkelösa är en gammal by med skriftliga belägg från medeltiden. Gårdarna i byn ligger på rad utmed en långsmal grusås. Trots att flera gårdar flyttade till nya lägen i samband med laga skiftet har den gamla bytomten fortfarande kvar sin karaktär av radby.
I anslutning till en av utflyttargårdarna ligger nämnda skogshöjd. På historiska kartor redovisas denna som bete för kreatur. Runt om skogshöjden finns vidsträckta lerslätter. Dessa låg förr delvis under plogen, men nyttjades främst till slåtter och bete.
Förutom två stensättningar (gravar) var inga andra fornlämningar kända på skogshöjden. Efter vårt fältbesök har fornlämningsbilden förändrats så pass att det finns skäl att tala om en komplex fornlämningsmiljö. Upptäckterna har gjorts genom dels terrängrekognosceringar, dels maskingrävningar av sökschakt. Den nya fornlämningsbilden syns på kartan nedan.
Äldst av fornlämningarna är två boplatser från äldre stenålder. På dessa tillvaratogs fynd av bearbetad kvarts, däribland kärnor och avslag. När boplatserna var i bruk utgjordes skogshöjden av en ö i Littorinahavet, en äldre fas i Östersjöns utveckling.
Till de sedan tidigare kända gravarna kan nu läggas ytterligare två stensättningar och en så kallad blockgrav. Intill den senare hittades en bit av skalltaket till ett kranium. Skalltaksbenet var bränt, vilket visar att individen hade kremerats. Detta gravskick jämte gravformerna pekar på att det var under järnåldern som begravningarna gjordes. Sannolikt finns ytterligare gravar på skogshöjden, men det är inte alltid lätt att avgöra om de stensamlingar som finns där är gravar eller röjningsrösen. Att jordbruk har bedrivits på moränhöjden och röjning gjorts för odling är nämligen uppenbart. Förutom röjningsrösen finns här också gamla åkerytor och en stensträng. Om den senare utgjort en hägnad eller varit en begränsning i åkermarken är emellertid inte möjligt att avgöra utan ytterligare undersökningar. Troligen är odlingsspåren, åtminstone till sina äldsta delar, samtida med begravningarna, det vill säga från järnåldern.
Stensträngen består av röjningssten från intilliggande åkrar.
Den yngsta lämningen på skogshöjden är ett stenbrott som tillkom i samband med byggandet av Södra stambanan på 1860-talet. Järnvägsbygget sammanföll i tid med att laga skifte genomfördes i Ginkelösa och gårdar flyttade ut från den gamla bytomten till nya lägen. Intill stenbrottet hade rallarna en enkel förläggning som kallades ”Rallbusa”. Om rallarna berättar gårdens nuvarande ägare att de hjälpte till med att mura källaren under det nya boningshuset som tack för att gårdsfolket bjöd dem på ärter och fläsk. Om det blir ett nytt järnvägsbygge lovar ägarna att de precis som sina förfäder ska bjuda arbetarna på ärter och fläsk. Vad de i så fall får i gengåva återstår att se.
