Fiskeanläggningar, bryggor och hamnpirar – spår från det förflutna som kan gömma sig mitt inne i centrala Varberg. Under hösten 2019 undersöker vi ett område nära stationen eftersom Trafikverket ska bygga en ny järnvägstunnel. En gång i tiden var platsen en strandkant och ett stenkast längre bort låg ett bruk för kritpipstillverkning.

Foto från förundersökningen norr om stationshuset juni 2017

Under hösten 2019 fortsätter Trafikverket det förberedande arbetet för dubbelspårig järnväg mellan Varberg och Hamra samt en järnvägstunnel under Varberg stad.  Arkeologerna och Kulturmiljö Halland kommer att vara på plats och följa arbetet. Vår uppgift är att dokumentera och tolka de arkeologiska lämningar som finns i schakten.

Tunneln kommer till stor del att gå precis i den gamla strandkanten och vi räknar med att framför allt hitta spår efter olika strandnära aktiviteter som bryggor, hamnpirar och fiskeanläggningar. I provgropar har vi sett att det finns stolphål, stenläggningar och gropar på stranden. Sjöbodar och magasin nämns i bouppteckningar efter Varbergsborgare. Under 1700-talet låg stadens kritpipsbruk strax öster om undersökningsområdet. Kanske kommer vi också att hitta den tidigare helt okända hamnen i Getakärr, det äldsta Varberg?

Det material som använts för att fylla ut havsbotten är också intressant. Här kan vi hitta rester av sopor och skräp som dumpats och kanske båtvrak – uttjänta båtar användes ofta som utfyllnadsmaterial.

Varberg – centrum och kommunikation

Varbergsområdet har länge varit ett nav för samfärdsel, handel och maktutövning. Redan under tidig medeltid fanns här en transportled för järn via hamnen i Gamla Köpstad och ut till övriga Danmark och norr om dagens stadskärna hade man börjat bygga en stad som kom att kallas Getakärr.

Mot slutet av 1200-talet kom den landsflyktige hertigen greve Jakob till sitt grevskap Norra Halland och byggde ett slott där nu Varbergs fästning ligger. Ungefär samtidigt byggdes en kyrka i Getakärr, den som nu syns som en ruin. Kanske hade den en föregångare av trä?

Under 1430-talet anlade unionskungen Erik av Pommern en ny stad, Ny Varberg, drygt 3 kilometer norr om Getakärr. I närmare 150 år levde de två städerna sida vid sida. Städerna var konkurrenter om handel, inkomster och befolkning. År 1578 lades Getakärr ned. Husen förföll, tomter och stadsgator blev med tiden jordbruksmark. De enda spåren ovan mark idag är kyrkoruinen.

Järnvägsstationen i Varberg 1910. Bild från Järnvägsmuseet, public domain

Komplicerad historia

Ny Varberg lades ned 1613 efter att ha härjats svårt av svenska trupper i kriget. På kunglig befallning byggdes i stället en liten stad omedelbart intill Varbergs slott. Den kom att kallas Varberg på Platsarna och blev ganska kortlivad. År 1666 byggdes så slutligen det som idag är centrala Varberg på en modern rutnätsplan.

Med åren, och framför allt från slutet av 1800-talet, har Varberg brett ut sig över de gamla stadsplatserna. Både Getakärr och Platsarna har nu bebyggelse igen. Stora utfyllnader i strandlinjen har också förändrat stadens utseende. Det gäller inte minst järnvägens tillkomst 1880, då banan Varberg–Borås öppnades. Järnvägen norr om stationen i Varberg ligger till stor del i strandkanten och delvis ute på uppfylld havsbotten. Det nu aktuella tunnelbygget kommer att tangera båda de äldre och de nyare delarna av Varberg och vi hoppas kunna ge nya och viktiga bidrag till stadens komplicerade historia.

Karta över Varberg 1855, där det syns hur järnvägstunneln går i strandkanten.