Ett av Västsveriges största och mest spännande bronsåldersrösen undersöktes 2017 i Arendal på Hisingen i Göteborg. Här begravde troligen människorna sina döda för 3 000 år sedan och nu gräver arkeologerna ut den magnifika fornlämningen.
I början av augusti 2017 påbörjade Arkeologerna tillsammans med Göteborgs stadsmuseum en utgrävning av fornlämningen Lundby 5:1-2 på södra Hisingen i Göteborg. Det är ett välbevarat bronsåldersröse, upp emot 20 meter i diameter och nästan helt runt. Dessutom ska ytterligare en grav i form av en enkel stensättning undersökas. Runt omkring röset finns stenfyllda svackor i berget, en vallgravsliknande naturlig svacka som omger berget, och andra detaljer i landskapet som tillsammans bildar en spännande rituell miljö.
Under två månader ska vi undersöka hur man använt denna plats, som man sannolikt återkommit till flera gånger under bronsåldern (1700-500 f Kr) ända till mitten av järnåldern (ca 500 e Kr).
”Bronsålderssundet”
Det finns omkring 150 bronsåldersrösen i Göteborgs kommun. Ett tjugotal har undersökts genom åren. Röset i Arendal är ett av få kvarvarande rösen i denna del av Göteborg. Det ligger i södra änden av vad som under bronsåldern var ett sund som delade Hisingen i en östlig och en västlig del. Det så kallade Bronsålderssundet var kantat av rösen och stensättningar som låg högt uppe på bergen, exponerade mot vattnet och farleden nedanför. Men bevaringsförhållandena i ett röse är inte alltid det bästa
Idag ligger berget mitt i ett industriområde, granne med Göteborgs hamn och med en hänförande utsikt över Göta älvs mynningområde, Nya Älvsborgs fästning och skärgården i sydväst. Orsaken till att Lundby 5 nu ska undersökas och tas bort är att området ska bli bergtäkt, för att så småningom inkorporeras i hamnområdet.
Liknande röse i Lundby
År 2001-2002 undersökte Göteborgs stadsmuseum ett liknande röse i Lundby socken, kallat Lundby 8. Röset visade sig ha en spännande historia genom att det först byggts som ett så kallat långröse, närmare 30 meter långt, för att senare byggas om till ett runt röse. Delar av den ursprungliga konstruktionen blev kvar inne i det ”nya” röset.
I röset hittades fyra gravar i form av brända ben med dateringar som sträckte sig mellan 1680 f. Kr och 830 f. Kr, det vill säga över både äldre och yngre bronsålder. Ett spännande fynd gjordes också genom pollenanalys – i den centrala graven i röset hade man i samband med begravningen spritt ut den blåvioletta sensommarblomman klockgentiana. Det måste ha varit en vacker syn.
Nu återstår att se om även den nu undersökta graven har samma komplexa historia.
Läs om resultatet i rapporten Röset vid Arendal
