På en gräsbevuxen ängsmark med uppstickande berghällar ligger två boplatser från förhistorisk tid. Den ena med kulturlager och flinta från äldre och yngre stenålder, den andra med härdar, kokgropar och stolphål efter långhus från övergången mellan yngre bronsålder och äldre järnålder. I oktober 2025 undersöker vi båda fornlämningarna.
Stenåldersboplatsen L2020:11516 breder ut sig kring ett impediment och innehåller ett sotigt och kolfyllt kulturlager med rikligt med skörbränd sten och flintfynd. Här har människor sannolikt uppehållit sig under lång tid, antingen under längre sammanhängande perioder eller under korta men återkommande vistelser. Boplatsen ligger på flack ängsmark som tidigare varit uppodlad, cirka 20 meter över havet. I norr sluttar terrängen kraftigt mot nordväst, ned mot vad som tidigare varit en forntida havsstrand. Studier av strandlinjenivåer efter inlandsisens tillbakagång visar att boplatsen låg nära stranden större delen av stenåldern.
Fynden av flinta från boplatsen kan dateras utifrån typologiska attribut och speglar i huvudsak tre perioder i Västsverige; den mellanmesolitiska Sandarnakulturen (8 400–6 000 f.K.), den senmesolitiska Lihultkulturen (6 000–4 000 f.Kr.) och den tidigneolitiska trattbägarkulturen (4 000–2 800 f. Kr.). De flesta av fynden från boplatsen hör troligen till övergången mellan senmesolitikum och tidigneolitikum.
Undersökningen kommer att fokusera på det innehållsrika kulturlagret. Föremål som vi tror vi kan hitta är redskap och avslag av flinta och bergart, brända ben och trattbägarkeramik. Detta kommer ge ytterligare ledtrådar i vilka aktiviteter man ägnat sig åt på boplatsen.
Ungefär 50 meter öster om stenåldersboplatsen ligger ytterligare en boplats, L2020:11517, med lämningar från övergången mellan brons- och järnålder, kring 500 f.Kr. I sanden under matjorden avtecknar sig härdar, kokgropar, gropar och stolphål efter ett gårdstun med långhusbebyggelse och aktivitetsytor. Det relativt begränsade området med stolphål tyder på att det kan ha funnits flera hus på platsen, eventuellt representerar de flera generationer av byggnader.
Grupper av härdar, kokgropar och gropar visar att det i närheten till husen funnits tydliga ytor för matberedning och avfallshantering. Lämningarna representerar möjligen en ensamgård under brons-/järnålder vars huvudsakliga sysselsättning varit odling och boskapsskötsel. Alternativt har husen utgjort ekonomibyggnader som använts i samband med utmarksbruk.
Undersökningen fokuserar på att dokumentera bebyggelsen och de aktiviteter som kan knytas till gårdstunet. Makrofossil- och osteologiska analyser kan belysa olika aspekter av gårdens försörjningsstrategier, som vilka grödor som odlats och vad man har ätit. Vedarts- och kol-14-analyser kan i sin tur ge kunskap om bränsle- och byggnadsmaterial samt mer precist datera aktiviteterna.
