Rester efter minst sju hus låg under den stora vendeltida gravhögen i Viby/Norrtuna. Husen var mellan sex och 21 meter långa och är troligen ifrån yngre bronsålder (1100–500 f.Kr.) och delar av äldre järnålder (500 f. Kr. till 400 e.Kr.).

Här syns ytan under gravhögen i början av arkeologernas grävning av lagren. I bilden ser vi små påsar som sitter på plastspikar. Påsarna markerar grävenheter, 1×1 meter stora, som fungerar som insamlingsenheter.
Här syns ytan under gravhögen i början av arkeologernas grävning av lagren. I bilden ser vi små påsar som sitter på plastspikar. Påsarna markerar grävenheter, 1 x 1 meter stora, som fungerar som insamlingsenheter. Foto: Arkeologerna CC BY

Som ni kanske minns pratade vi i ett inlägg i augusti om en stor gravhög från vendeltid som precis undersökts här på Viby/Norrtuna En stor västmanländsk gravhög avslöjar sina hemligheter. Under gravhögen kunde vi ana ett omfattande och rikt fyndförande lager av avfallsmaterial från en boplats och kanske också metallhantverk, Gård och metallhantverk under gravfältet. Nu har undersökningen avslutats och den första snön täckt platsen, som inom en snar framtid kommer att bli en ny körbana på breddade väg E18. Varför inte då återvända för en stund till denna lageryta som inte hade sett dagens ljus på så lång tid.

Arkeologerna arbetade under hösten med att gräva sig ned igenom jordlagren och vattensålla dem för att kunna tillvarata alla föremål. Vi hittade många bitar av krossade keramikkärl, samt matavfall i form av brända djurben och brända sädeskorn. Under arbetet med lagret började det framträda partier med mycket träkol, sot och sten. Det skulle visa sig att dessa utgjorde toppen av eldstäder och kokgropar för matlagning. Längre ner i lagret påträffade vi också en stor mängd stolphål. När lagret tagits bort i sin helhet och alla nedgrävningar blivit inmätna och dokumenterade, framträdde ett mönster i hur stolphålen låg placerade.

Under en mörk oktobereftermiddag, undersöktes ett hus med en stolpsättning som antyder att det kan vara från yngre bronsålder. Det cirka 10 meter långa husets takbärande stolpar har markerats med koner. Byggnaden låg direkt under den stora gravhögens kärnröse.
Under en mörk oktobereftermiddag, undersöktes ett hus med en stolpsättning som antyder att det kan vara från yngre bronsålder. Det cirka 10 meter långa husets takbärande stolpar har markerats med koner. Byggnaden låg direkt under den stora gravhögens kärnröse. Foto: Arkeologerna CC BY

Det visade sig att lämningar efter minst sju hus från flera olika tidsperioder låg under gravhögen. Husen var mellan sex och 21 meter långa och placerade i något olika riktningar, men de flesta av dem låg i ungefärligt öst–västlig riktning, något som är mycket vanligt under förhistorisk tid. Utifrån hur husens takbärande stolpar har varit belägna och avståndet mellan varje bockpar, kan man ana att husen är från perioden yngre bronsålder (1100–500 f.Kr.) och delar av äldre järnålder (500 f. Kr. till 400 e.Kr.). Framöver kommer varje hus att analyseras djupare för att bedöma mer exakt ålder och funktion.

Men hur var det då med metallhantverket undrar kanske en nyfiken läsare? Jo, trots en stor mängd av järnslagg från både järnframställning och järnsmide i olika lager på Viby/Norrtuna påträffade vi aldrig några processanläggningar, alltså ässjor för smide eller järnframställningsugnar. Men förtvivla icke, år 1962 undersöktes en möjlig järnframställningsugn i kanten av dagens E18, bara några tiotal meter från husen som vi grävde. Arkeologerna kommer nu att återvända till detta material och analysera det på nytt för att se om denna ugn kan vara ursprunget till åtminstone en del av den slagg som påträffades.

Nu är alltså undersökningen vid Viby/Norrtuna avslutad och med den alla arkeologiska fältinsatser längs väg E18. Men vi återkommer framöver med mer spännande nyheter från registreringen av föremål och resultatet av olika analyser, som kan berätta mer om både liv och död i Mälarbygderna under brons- och järnålder.

En ögonblicksbild från en regnig dag vid vattensållningen. Då alla jordmassor spolats bort kunde föremål såsom krossade bitar av keramikkärl och brända ben plockas fram. Arbetet är tidskrävande men centralt för att ge arkeologerna en förståelse för vad som hänt på platsen.
En ögonblicksbild från en regnig dag vid vattensållningen. Då alla jordmassor spolats bort kunde föremål såsom krossade bitar av keramikkärl och brända ben plockas fram. Arbetet är tidskrävande men centralt för att ge arkeologerna en förståelse för vad som hänt på platsen. Foto: Arkeologerna CC BY