Ett stort järnåldergravfält och flera bronsålderslämningar – i Rogsta finns ett av Södermanlands mest unika fornlämningsområden. Nu startar den arkeologiska undersökningen där spåren efter människor som levt här under flera tusen år ska tas fram.
Rogsta som ligger nordost om Nyköping utgör ett ovanligt stort och komplext område med spår från det förflutna under flera tusen år. Här finns lämningar från stenålder, bronsålder och järnålder och förutom gravar, även boplatser/gårdar och odlingslämningar. En cirka 16 000 kvadratmeter stor yta undersöks arkeologiskt i samband med bygget av höghastighetsjärnvägen Ostlänken.
Människor har under lång tid levt och begravt sina anhöriga på platsen. De äldsta lämningarna är från bronsåldern, cirka 1400 f.Kr. och de yngsta sträcker sig in i yngre järnålder, cirka 800 e.Kr. dvs vikingatid. Detta gör platsen till en nyckellokal för att förstå hur människor under dessa perioder har levt och organiserat sina samhällen.
Först kommer det stora järnåldersgravfältet med omkring 70 gravar att slutundersökas. Arkeologerna ska därefter undersöka spår från bronsåldern, det rör sig om skärvstenshögar (högar med eldpåverkad sten), aktivitetsytor, stenkonstruktioner, möjliga kulthus och huslämningar liksom andra spår knutna till religiösa och ceremoniella handlingar. Dessa ligger delvis under järnåldersgravfältet.
Gravfältet – en plats för både liv och död
Gravfält är inte bara platser där människor begravts. De har också varit viktiga sociala och rituella rum, dit de levande återvänt för att minnas sina döda, markera tillhörighet och till exempel uttrycka makt, status och äganderätt.
Gravfältet i Rogsta som arkeologerna ska undersöka, består främst av gravar från yngre järnålder (cirka 700-800 e. Kr), men det finns även gravar från äldre järnålder (0–500 e. Kr). De synliga gravarna utgör flera åtskilda grupper inom fornlämningen. En del gravar ligger högt uppe i terrängen, andra mer samlade i grupper. Det öppnar för frågor om hur gravfältet vuxit fram, hur människor rört sig på platsen och hur olika familjer eller grupper kan ha markerat sin närvaro. Undersökningarna kan också ge ny kunskap om ritualer utanför själva gravarna, till exempel återbesök och offerhandlingar.
Spår av status, nätverk och rituella handlingar
Fynd från förundersökningen som gjordes av Arkeologerna 2024, visar att de gravlagda har varit både barn, vuxna och äldre. Vissa gravar innehöll djurben som kan tyda på hög social status, till exempel ben från häst och höns, och flera av kvinnorna hade fått med sig uppsättningar med vackra glaspärlor liksom kammar. Förutom gravar hittades också fynd kopplade till metallhantverk, keramik och benföremål. Det visar att människor inte levde isolerade, utan utbytte råvaror, idéer och prestigevaror.
Bebyggelse under järnåldern
Spår från förundersökningen tyder också på att det kan ha legat en gård eller liknande i området under yngre romersk järnålder till vendeltid (cirka 550 e.Kr–700 e.Kr.). Det handlar sannolikt om en plats som varit bebodd i flera generationer, även om inte hela boplatsen kommer att kunna undersökas. Det finns också tecken på hantverk. En ässja visar att smide förekommit, troligen som en del av gårdens verksamhet. Andra lämningar tyder på intensivt nyttjade ytor, terrasserade partier för odling eller bebyggelse och möjliga huskonstruktioner. Sammantaget pekar det mot en gårdsmiljö i ett attraktivt läge, nära gravfältet.
En plats med ovanligt stor potential
Rogsta verkar ha haft betydelse under mycket lång tid – först som en plats för att bo och odla, senare som rituell och social knutpunkt, och därefter som grav- och gårdsmiljö under järnåldern. Undersökningarna ger därför en ovanlig möjlighet att följa hur en plats förändrats och fyllts med ny mening under århundraden, kanske årtusenden. Här finns potential att förstå både vardagsliv och ritualer, lokala traditioner och större nätverk, men också brons- och järnålderns samhällen i en större del av Mellansverige.
