En stensatt brunn fylld med sopor från 1500- och 1600-talen. Det var det sista som kom vid utgrävningarna i Slottsvägen i Kalmar. Kanske var brunnen allmän och tillhandahöll friskt vatten till flera hushåll i hamnkvarteren.
Stensatt med okänt djup
Terrängen norr om brunnen sluttade svagt. Brunnen har således legat något högre än de gator, gränder och byggnader vi undersökt de senaste månaderna i Slottsvägen. Man hade först grävt ett runt hål som var ca 2,5 meter i diameter. Från botten på detta byggdes sedan brunnsväggarna som bestod av obearbetade markstenar och kalkstenshällar. Man måste haft någon form av träspont utmed själva hålet och fyllt upp med sand mot stenarnas utsida parallellt med när man lade ytterligare stenar. Själva sponten har successivt flyttats uppåt vartefter stencirkeln byggdes på höjden. Brunnens inre diameter har varit cirka 1,2 meter. Se filmsnutt när Ola tömmer brunnen
Brunnen har varit åtminstone 5 meter djup räknat från den dåtida markytan. Vi kunde gräva ner till att vatten kom, vilket var ca 4 meter ner från brunnskanten. Därefter kunde vi inte fortsätta neråt på grund av säkerhetsskäl. På Krusenstiernska gården finns en brunn som troligen ursprungligen är medeltida, men som är 14,5 meter djup!
Vi vet inte exakt när brunnen grävdes, men den kan nog ha börjat användas redan under medeltiden. Brunnen har troligtvis varit i bruk fram till mitten av 1600-talet och övergavs i samband med stadsflytten. Efter det att den förlorade sin funktion har man fyllt den med stora stenar och jord, troligtvis som en säkerhet så att ingen skulle trilla i.
Du kan läsa om de brunnar som undersöktes i våras i tidigare blogginlägg: Kalkstensgolv, salvekrus och brunnar (2022-03-18) och Tolkade runor och ännu en brunn (2022-03-25).
Mycket blandat skräp
Brunnen var fylld med litet av varje. Det har dumpats avfall i den efter att den togs ur bruk. En del av föremålen kan ha hamnat här i samband med att man rensade upp efter stadsbranden år 1647. En del av föremålen är från första delen av 1600-talet, men här finns även en del äldre saker som hamnat här.
Huvuddelen bestod av matavfall i form av djurben och trasiga kärl av keramik. Bland de senare märks en bottenbit från ett karakteristiskt kärl tillverkat omkring år 1600 i Westerwald. Området ligger vid Rhen i västra Tyskland.
Ett 2 öres silvermynt från Johan III:s regeringstid hade hamnat i brunnen. På åtsidan kan man läsa en omskrift: MONETA NOVA STOKHOLM (”nytt mynt från Stockholm”) och här finns även en krönt vapensköld – vase. På frånsidan kan man läsa: DEVS PROTECTOR NOSTR (”Gud vår beskyddare”) och en bild med ett krönt riksvapen – tre kronor omgivet av årtal 73. Myntet är således präglat år 1573 och har några år på nacken när det hamnar i brunnen.
Avfallet innehöll även några skaft från kritpipor. Ett av dem har spår av dekor och möjligen är det en del av en så kallad Jonapipa tillverkad i Holland åren kring 1640. Skaftdelen som saknas visar i så fall hur valen sväljer Jona.
Någon har tappat en liten knapp i svart glas. Öglan i metall saknas undertill, endast hålet syns idag. Liknande knappar har bland annat hittats på det år 1628 förlista Vasa.
En vacker vridkvarn
Här låg även en del bearbetade stenar, bland annat en slipsten – ett bryne. Men även ett större föremål. En del av understenen (liggaren) till en vridkvarn påträffades ett par meter ner i brunnsfyllningen. På ena sidan sitter ett handtag och det har funnits ett likadant på motstående sida. Mitt emellan dessa finns spår av ett uthugget tapphål. Liggarens ovansida är nästan täckt av uthuggna räfflor.
Vridkvarnar har ingått som standard i flera medeltida kalmarkök. Handkvarnar omnämns i såväl Västgötalagen och i Östgötalagen vilket har tolkats som att den varit ett viktigt inslag i hushållet.
Kvarntypen består av en översten (löpare) och en understen (liggare). Bägge stenarna har ett hål i mitten, ögat. Genom ögat matas säden ner och i ögat satte man en stång (vridaxel), som förband löparen och liggaren. På den senare lade man ett så kallat segel, som löparen delvis vilade på. Seglet reglerade avståndet mellan de bägge stenarna. Vid ögat var avståndet förhållandevis stort för att successivt minska ut mot kanterna. På det sättet mals säden finare ju längre ut den förs och mjölet samlas i en ring kring stenarna. I löparens översida finns ett hål i kanten där man satte en pinne med vilken man drog runt löparen. Ibland kan det finnas huggna räfflor på löparens undersida och liggarens ovansida, precis som på den som nu hittades.
Vridkvarnarna användes nog huvudsakligen till att mala brödsäd, men den är troligt att man även grovmalde gryn till gröt eller krossade maltkorn.
Fuktiga lager!
Vi kom på fuktiga massor omkring fyra meter ner från brunnskanten. Här låg bland annat en del välbevarat trä, som grenar och kvistar, men även större trästycken. Brunnar kan på grund av den fuktiga och syrefria miljön vara utomordentligt rika på välbevarade, icke- förkolnade fröer. Innehållet kan därför om vi har tur ge en bra bild av den dåtida markanvändningen på platsen och utnyttjas för att ge en lokal landskapsbild. Vi samlade in material som en av Arkeologernas paleoekologer, Per Lagerås, kommer att analysera närmare. Vi väntar med spänning!
