Rapport 2021:136
Arkeologisk och historisk undersökning
Östergötland, Linköpings kommun, S:t Lars socken, fastighet Tornby 1:7, L2008:5809 (Linköping 578), L2008:5810 (Linköping 579), L2008:7693 (Linköping 606), L2008:5811 (Linköping 580) och L2008:8038 (Linköping 607)
Alf Ericsson med bidrag av Johan Stenvall, Joakim Johansson, Alexandru Babos, Katarina Botwid och Felica Hellgren
Arkeologerna vid Statens historiska museer (SHM) utförde under 2016 och 2017 en undersökning på Nykvarnsholmen i norra utkanten av Linköping. Holmen är på östra sidan kringfluten av Stångån och begränsas mot väster av den på 1860-talet tillkomna Kinda kanal. På medeltiden och fram till mitten av 1600-talet var detta platsen för Stångebro, på sin tid en riksangelägenhet.
Undersökningen föranleddes av att Linköpings kommun skulle anlägga en passage för vandringsfisk förbi fallet och vattenkraftverket i Nykvarn.
Föreliggande rapport redovisar dels en historisk, dels en arkeologisk undersökning. Medan den förra baseras på arkivmaterial omfattade den senare lämningarna av en mjölnarbostad, senare nyttjad till värdshus, samt en färdväg, ett brofäste och ett tegelbruk. Mjölnarbostaden uppfördes på 1730-talet. År 1773 tillkom en ny bro över Stångån, nästan exakt på samma plats som Gamla Stångebro. Tegelbruket existerade bara en kort period i mitten av 1800-talet. Både huset och tegelbruket revs i samband med tillkomsten av Kinda kanal. Sedan tidigare var då bron utdömd och riven.
