Fossila åkrar och flera märkliga stensättningar har undersökts på Linderödsåsen. Här vittnar spåren i landskapet om hur de första människorna odlade och röjde marken.

Märkliga stensättningar och fossila åkrar undersöktes. Foto: Arkeologerna (CC-BY)

Under sommaren 2016 gjordes arkeologiska undersökningar på Linderödsåsen i Skåne eftersom Trafikverket planerar en ny väg. Fem platser – ett gravfält med stensättningar och fyra platser med gammal, fossil åkermark – grävdes ut. Undersökningarna gjordes i samarbete med Sydsvensk Arkeologi AB. Linderödsåsen som ligger mellan Kristianstadsslätten i norr och Ringsjöområdet i söder är ett vackert område med både skog och öppen mark. Linderöds socken har fått sitt namn efter byn Linderöd, forndanskans lindi betyder ’bestånd av lind’ och ordet ryd ’röjning’.

På ett område hittades ett flertal anläggningar, gropar, stolphål och härdar som visar att det en gång för drygt 2000 år sedan, under yngre bronsålder-äldre järnålder bott människor här. Dåtidens invånare lämnade spår efter sig som skärvor av keramik från olika kärl och även en knacksten av kvarts.

Keramikskärvor från ett kärl, men det är okänt vad det hade för användningsområde. Foto: Arkeologerna (CC-BY)

En del av ett gravfält med flera så kallade stensättningar, konstruktioner som kan ha olika former och består av tätt packade stenar, undersöktes också. Två av dem var byggda kring ett centralt stenblock, det fanns också en liten stenkista. Men få spår efter mänskliga kvarlevor som ben eller gravgåvor dök upp, så kanske hade de en annan funktion? Arkeologerna hittade även rester av låga stenmurar och stensträngar som tycktes omsluta stora delar av höjden. Kanske är de byggda för att avgränsa miljön och hålla kreaturen borta från odlingarna.

Redan i början av yngre stenålder (ca 3 700 f. Kr), berättar förkolnade bitar av ek om att människor röjde marken med hjälp av eld i den ekblandskog som präglade landskapet. Från den perioden finns även ett fynd av ett fragment av en flintyxa. Arkeologerna hittade även rester efter ett ceremoniellt monument, ett cirka 2,9×2,6 meter stort stenlager omgiven av en fyrsidig kantkedja och spår visar att man har eldat på plattformen.

En period med särskilt intensiva röjningar av skogsmarken ägde rum vid övergången mellan äldre och yngre järnålder. Men människor fortsatte att bo och odla i området långt in på medeltiden.