Inhåleskullen var ett tidlöst gravfält där människor begravde sina döda redan under bronsåldern och fortsatte med det i tusen år. När gravarna undersöktes 2010 hittades vackra pärlor, kammar och delar av en hjälm från järnålder.

Platsen ligger i de sydöstra delarna av Uppsalafältet vid Vaksala och utgör en höjd mot det övriga  mer platta landskapet. Kanske gjorde det att Inhåleskullen hade särskild betydelse för människorna och att man begravde viktiga och framstående personer här.

Innan undersökningen startade fanns här sammanlagt 25 gravar och ett stort antal härdar och skärvstensflak, alltså samlingar med bränd och splittrad sten. Redan under yngre bronsålder ­– cirka 1200-500 f Kr. – begravde människor i området sina döda på platsen. Men under den här tiden var gravgåvorna inte så rika.

Platsen brukades under hundratals år ända in i vikingatiden 800-1050 e Kr med vissa avbrott, gravfältet användes inte kontinuerligt men det är oklart varför. Ibland återanvändes de gamla gravarna för nya begravningar och vi kunde se att yngre gravar anlades i eller på äldre gravar.

I flera gravar från Vendeltiden hittades vackra pärlor, kammar, beslag och nitar liksom stora mängder djurben. Även rester av en hjälm dök upp.

Det fanns också en markant gravtyp en så kallad treuddig stensättning på gravfältet, treudden har fått sitt namn eftersom stenarna lagts i en särskild formation som liknar en treudd. De är ofta tomma men i just den hade två personer kremerats och resterna lagts ner i en urna. Här hittades även ett obränt ben, ett skalltak, från ett barn. Graven dateras till 400-800 e Kr.

Kanske begravdes medlemmarna av en byledarfamilj på Inhåleskullen för att på så sätt markera deras ställning i samhället och rätt till marken i generationer? Treudden var ett av de sista monumenten som byggdes, sedan förlorade området allt mer i betydelse, människor slutade använda platsen och det försvann ner i historiens glömska.

Läs och ladda ner rapporten här