En nästan tusen år gammal boplats från yngre romersk järnålder–vendeltid undersöks våren 2023 i Knästorp i Skåne. Det handlar om ett spännande område inte långt från offerplatsen Gullåkra mosse och den stora centralplatsen Uppåkra. Flera vackra dräktsmycken, lansnitar, ett beslag, keramik och spår av smide och gjutning är exempel på tidigare fynd.

Dräktsmycken, så kallade fibulor.
Exempel på dräktsmycken, närmare bestämt två korsformiga fibulor, som framkom i samband med förundersökningen.

Mellan april och juni ska Arkeologerna genomföra en undersökning vid Knästorp, längs väg 108 mellan Lund och Staffanstorp, i sydvästra Skåne. Cirka 500 meter söder om undersökningsområdet breder ett nästan tre kilometer långt bälte av mossmarker ut sig i öst-västlig riktning. Dessa består av Vesums, Brågarps och den kanske mest välkända Gullåkra mosse, vari nedläggelser och rituellt präglade handlingar har tagit plats i olika delar och under en synnerligen lång period av vår förhistoria. Det närbelägna marknamnet ”Torsåker” indikerar att en offertradition fanns kvar så långt fram i tid som under yngre järnålder. Det mest kända fyndet från mossekomplexet är en bronslur. Därutöver finns föremål av sten och flinta, ett bronssvärd, en halsring av brons samt fyra spjutspetsar av järn. Ett skepp omnämns också. Gullåkra skrevs ”Gulagrae” år 1491. Förleden Guld har tolkats så, att den syftar på bördiga åkrar men med tanke på kontexten är det också tänkbart att den syftar på att guld har påträffats i omgivningarna.

Flygfoto med mosse och fält.
Flygfoto från öster med mossen i förgrunden och det nu aktuella undersökningsområdet överst i bild (där vägen korsar Dynnebäcken). Foto: Trafikverket.

Den boplats som nu är aktuell för undersökning dateras huvudsakligen till yngre romersk järnålder–vendeltid, cirka 200–800 e.Kr. De båda boplatserna skiljs topografiskt åt av det korsande vattendraget Dynnebäcken, vilken också avvattnar det ovannämnda mossekomplexet. En av de viktigaste platserna i den skånska förhistorien, centralplatsen i Uppåkra, är belägen cirka två kilometer västerut. Centralplatsen som utgjort en regional maktfaktor åtminstone mellan romersk järnålder och vikingatid, stoltserar med ett synnerligen rikt fyndmaterial som vittnar om en beväpnad elit med kontroll över handel, agrar produktion, hantverk och trosutövning, bara för att nämna något. Det aktuella fornlämningsområdet är beläget i en miljö som kan tillskrivas en hög grad av centralitet i ett sydskandinaviskt perspektiv, ytterligare förstärkt genom att Lund växer fram i området under senare delen av vikingatiden.

En karta över området från 1800-talet.
Utdrag från Skånska Rekognosceringskartan 1812–1820, med undersökningsområdet markerat i rött. Centralplatsen är belägen på den höjdplatå som sträcker ut sig söder om Stora Uppåkra, medan det i texten omnämnda mossekomplexet breder ut sig öster om byn Gullåkra.

Under senare år har Arkeologerna undersökt flera järnåldersbebyggelser (bl a i Hjärup och i Stanstorp) som samexisterat med centralplatsen i Uppåkra och som bevisligen även de haft tillgång till eftertraktade smycken, ädelmetaller och vapen. Dessa omgivande bosättningar ska däremot inte betraktas som utmanare till makten på centralplatsen, utan snarare som lokala ledare som företrätt en eller flera gårdar som intagit någon form av underordnad roll. I en orolig tid där maktpositioner utmanades med vapen kan centralplatsen ha erbjudit skydd i utbyte mot vad gårdarna kunde erbjuda i termer av gröda, kött, arbetsdjur eller hantverksarbeten. Vi kan förvänta oss att den nu aktuella boplatsen i Knästorp intagit en motsvarande roll.

Vackra dräktsmycken

I samband med förarbetena framkom flera exklusiva metallföremål inom det nu aktuella undersökningsområdet, däribland ett större antal dräktsmycken, varav ett fragment av en relieffibula uppvisar en särskilt hög kvalitet i det hantverksmässiga utförandet. Ytterligare ett anmärkningsvärt fynd måste nämnas, nämligen en patris (en slags form som används vid tillverkning) till ett bleck som suttit på en hjälm som förmodligen burits av en militär elit (mer om detta föremål i kommande inlägg). Även fynd av lansnitar och ett beslag format som en galt vittnar om militär närvaro på platsen. Vid förundersökningen framkom även fynd av produktionsavfall och fragment av ugnsväggar som tyder på att specialiserat metallhantverk har ägt rum på gårdarna.

En betydande del av undersökningsytan omfattas av ett som mest en meter tjockt kulturlager som bär spår efter de aktiviteter som bedrivits på platsen. Kulturlagret har successivt ackumulerats, men med tiden också eroderat, nedför en slänt som vetter mot den förbiflytande Dynnebäcken. Framför allt har vi i nämnda kulturlager fångat upp lämningar efter eldfängda aktiviteter som visar att matberedning ägt rum i sluttningen, men även indikationerna på metallhantverk i form av smide och gjutning bedöms som starka. Träkol, sot, djurben, keramikfragment, bränd lera, förslaggat material, smältor av kopparlegering, en vävtyngd och ett viktlod är exempel på lite av det material som hittills framkommit i denna miljö.

Sammantaget vittnar fyndmaterialet om att den lokale ledaren, eller företrädaren för bosättningen om man vill, haft ett militärt följe och åtnjutit en hög position i den sociala och ekonomiska maktstrukturen. Hur relationen till den regionala makteliten i Uppåkra sett ut kan vi endast spekulera kring och denna fråga är en av många som vi hoppas att undersökningen så småningom ska kunna kasta ljus över…

Publik verksamhet

Oftast brukar vi ha visningar och annan förmedling på våra utgrävningsplatser men tyvärr går det inte att genomföra den här gången. Platsen angränsar till den intensivt trafikerade väg 108, med tillfarter och parkeringsmöjligheter som är begränsade. Av säkerhetsskäl avråder vi därför från att besöka oss på plats.

Istället satsar vi på digital förmedling genom blogginlägg och inlägg i sociala medier som Instagram, Facebook och Youtube. Vi kommer också att göra några filmade inslag i fält. Håll utkik på hemsidan för info om kommande händelser.

En person som gräver på ett fält, jordhögar runt omkring.
Iohannes Miaris Sundberg undersöker en lågtemperaturugn i det kulturlager som dokumenterades i slänten ned mot Dynnebäcken. Ugnen har använts för matlagning. Foto: Arkeologerna CC BY