Spånga kyrka, som byggdes på 1100-talet, är en av Stockholms äldsta kyrkor. Under renoveringen av kyrkogårdsmuren arkeologerna flera bitar av runstenar begravda i jorden och i muren.
Stenmuren byggdes 1905 och de senaste årtiondena har den 110 år gamla muren förfallit, utsatts för frostskador och påverkats av både växtlighet och trädrötter. Svenska kyrkan var därför intresserad av att rusta upp och lägga om muren. Renoveringen startade 2014/2015 och stenarna har monterats ner en efter en för att sedan ingå i ett nytt murverk.
Under arbetet har flera runstenar upptäckts.
Ett runstensfragment låg dolt i marken, cirka en decimeter under jorden, under den gamla muren. En jämförelse med de runstenar som finns uppställda i kyrkans vapenhus tyder på att det kommer från en tidigare okänd runsten. Ett annat runfragment – ett av de minsta – hittades djupt nere i murens fyllning. Stenen är bara cirka 6,5 x 10 centimeter och visar en bit av en runslinga med två runor. Arkeologerna har lyckats uttyda en av runorna och en gissning är att det står ræisa ’resa’ eller stæinn ’sten’ som var några av de vanligaste förekommande orden på runstenar under vikingatiden.
Sten från Dalarna
Ett 25-tal runstensfragment har hittats vid Spånga kyrka de senaste 20 åren, nästan alla är förhållandevis små och av röd sandsten. Bergarten finns inte på naturlig väg i området, men är vanlig i Dalarna så stenen har troligtvis fraktats till platsen för ändamålet. Liknande fornlämningar i röd sandsten förekommer även i Vallentuna.
En tolkning är att det handlar om runstenar i röd sandsten som rests i anslutning till gamla träkyrkor som legat på platsen innan dåvarande stenkyrkor byggdes. De tillkom ofta i en omvälvande period – i övergången mellan vikingatid och kristendom.
De bitar som hittats är små vilket kan bero på att sandstenen är ett skörare material och lättare fragmenteras, eller att runstenarna utsatts för en medveten och omfattande förstörelse under medeltiden.
Försvarsanläggning?
Var det en plats där människor kunde söka skydd i orostider? Kyrkan i Spånga har ett ovanligt kraftigt byggt torn och kanske var det tänkt att fungera som en sorts försvarsanläggning i kombination med en bastant kyrkogårdsmur? Ett fynd stöder teorin om att det kan ha förekommit belägringar i orostider, arkeologerna har nämligen hittat en pilspets till ett armborst, som kan ha skjutits mot muren i samband med stridigheter.
