Rapport 2018:110. Arkeologisk undersökning. Stockholms län, Uppland, Vallentuna kommun, Vallentuna socken, Molnby 1:1 och 3:1, Vallentuna 340:1, Vallentuna 636 och Vallentuna 646
Katarina Appelgren, Magnus Lindberg och Maria Lingström
Fornlämningarna Vallentuna, 340:1, Vallentuna 636 och Vallentuna 646 undersöktes av Arkeologerna. Fornlämningarna bestod av gravar, aktivitetsytor respektive två husgrunder. Gravarna (Vallentuna 340:1) antogs inledningsvis tillhöra den yngsta bronsåldern–äldsta järnåldern på grund av yttre formspråk och val av topografiskt läge. 14C-dateringar av brända ben visade dock att två av gravarna tillhörde mellersta bronsålder och de var därmed äldre än förväntat. Endast två av tio gravar innehöll brända ben av människa och övriga betraktades som ”bentomma” eftersom synbara fragment av brända ben tycktes saknas.
Ett mindre område i åkermarken med boplatslämningar i form av härdar, gropar, stolphål och en hägnad med dateringar till romersk järnålder–folkvandringstid (Vallentuna 636). Anläggningarna tolkades som aktivitetsytor som legat utanför den egentliga boplatsen, som bedömts ligga lite längre norrut.
De två husgrunderna (Vallentuna 646) var inte belagda i äldre kartmaterial. De bedömdes vara samtida och fyndmaterialet visade att de uppförts under slutet av 1600-talet, brukats under 1700-talet och förstörts under 1700-talets senare del. Fynden kunde avslöja något om den materiella kulturen. Här fanns bland annat importerad keramik, en vinglasfot och kakel som får anses som något ovanliga i detta sammanhang.
