Rapport 2018:16. Arkeologisk utredning 2017. Skåne, Lomma kommun, Fjelie och Flädie socknar, fornlämning Flädie 26:1 och 34:1
Nathalie Hyll med bidrag av Per Lagerås och Ola Magnell
Under hösten 2017 utfördes en arkeologisk utredning, steg 2, utmed en cirka två kilometer lång sträcka av vägen mellan Bjärred och Lund.
Vid utredningen togs cirka 2500 löpmeter sökschakt upp och sammanlagt påträffades 77 arkeologiska objekt bedömda som förhistoriska under mark bevarade lämningar. Lämningarna utgjordes företrädesvis av gropar, lager och stolphål.
Den preliminära tolkningen är att de utgör boplatslämningar och äldre våtmarksavsatta/påverkade lager samt äldre matjordshorisonter. De fördelade sig i huvudsak till fem delområden/platser. En mindre mängd fynd av flinta, bergart, keramik, ben och metall tillvaratogs. Framför allt utmärker sig benfynden av vilt som framkom i torv- och gyttjelagren vid det gamla våtmarksområdet kring Flädiebäcken. Sammanlagt framkom fragment från fyra individer av kronhjort samt en uroxe eller neolitisk tjur. Fynd av fragmenterade ben från flera djur påträffade tillsammans, tyder på att det troligtvis inte är lämningar efter ett djur som gått ner sig i våtmarken, utan snarare rör sig om avfall efter människor. Snittspår på oxbenet visar också tydligt på spår efter mänsklig aktivitet.
En rekognoscerande paleoekologisk insats visade att gyttjelagren vid Flädiebäcken innehöll ett brett spektrum av arter som ger en fin bild av en naturlig strandmiljö med en rik strandnära vattenvegetation. En preliminär datering utifrån anläggningarnas karaktär och samansättning samt fynd av keramik antyder att de företrädesvis härrör från brons-/järnåldern även om matjordsfynd också indikerat ett neolitiskt inslag. Två analyserade 14C-dateringar samt benfynden berättar att en förmodad brunn inom fornlämning Flädie 26:1 hör hemma i förromersk järnålder medan våtmarken vid Flädiebäcken visade sig svårare att datera. 14C-dateringen av de äldsta våtmarkslagren gav senglacial (paleolitisk) tid men en datering till mesolitisk tid är mer trolig. Området är mycket intressant både ur ett mesolitiskt boplatsperspektiv och med avseende på områdets miljöhistoria. Fortsatta antikvariska åtgärder i form av en arkeologisk förundersökning föreslås för samtliga konstaterade fem områden, under förutsättning att de inte kan undantas från exploatering.
