Rapport 2015:1. Arkeologisk förundersökning. Östergötland, Norrköpings kommun, Norrköpings stad samt f d Borgs socken, Borg 16:1, RAÄ 282, f d Borgs socken samt RAÄ 355 Norrköpings stad
Maria Petersson med bidrag av Tom Carlsson och Marita Sjölin
Under perioden 9–24 juni 2014 utfördes en arkeologisk förundersökning inom ett cirka 32 000 kvadratmeter stort område vid Klinga bergtäkt av fornlämningarna RAÄ 282, f d Borgs socken samt RAÄ 355, Norrköpings stad. Arbetena föranleddes av att Svevia AB planerar en utökning av täktverksamheten inom fastigheten Borg 16:1, Norrköpings stad och kommun.
Den aktuella förundersökningen berörde RAÄ 355 som utgörs av två boplatser, en från äldre järnålder och en från senmesolitikum. Den förra indikeras av ett stort antal anläggningar, enstaka fynd av keramik av äldre järnålderstyp samt fyra 14C-dateringar, vilka tillsammans tolkas som lämningar av en gård, sannolikt från romersk järnålder. Lämningarna är koncentrerade till två områden (delområde 1 och 2) och i båda dessa områden finns indikationer på att byggnadslämningar kan finnas. Enstaka lämningar från samma period fanns också i delområde 3. Det förefaller röra sig om huvuddelen av ett gårdstun från äldre järnålder, kanske hela.
Boplatsen från senmesolitikum indikeras av ett omfattande fyndmaterial av bearbetad kvarts. Detta tillvaratogs framför allt i delområde 3 men enstaka fynd av stenålderskaraktär fanns i både delområde 1 och 2. Dateringen indikeras av terrängläget och nivån över havet samt kvartsmaterialet och dess bearbetningsteknik. Däremot fanns inga daterade anläggningar som kunde knytas till denna fas. En härd daterades till senneolitikum, något som kanske tyder på sporadisk närvaro på platsen över lång tid. Vidare berördes en stensträng (RAÄ 282:2) som genomkorsade hela förundersökningsområdet och vars datering föll i hög- till senmedeltid. Stensträngen är troligen enkelradig. Dess funktion föreföll ha varit att avgränsa odlad mark från icke odlad mark. De åkerytor som kunde identifieras i anslutning till stensträngen torde kunna dateras till senmedeltid/tidig modern tid, men markanvändningsanalysen visar också att odlingen intill strängen
har olika tidsställning i skilda områden. Stensättningen RAÄ 282:1 som inte kunnat lokaliseras vid 2012 års utredning, identifierades vid förundersökningen och var belägen på områdets högsta punkt. Det råder viss tvekan kring om det verkligen rör sig om en grav, stenmaterialet i den möjliga kantkedjan har i alla händelser rubbats i sen tid. Schakt intill den påträffade lämningen visar att inga ytterligare gravar finns i dess närhet. En fördjupad inventering med avseende på hällristningar visade också att varken hällbilder eller skålgropar finns inom förundersökningsområdet.
