Landets många kyrkor och kyrkogårdar är betydelsefulla delar av vårt kulturarv. Där har Guds ord predikats i mer än tusen år och på kyrkogårdarna har de döda begravts alltsedan kristnandet. Kyrko- och kyrkogårdsarkeologin fokuserar på de historiska förändringar som präglat det kristna kulturarvet. Denna kunskap berättar inte bara om skiftande byggnadsideal utan också om hur människor levde och tänkte förr.
Under kristendomens tusenåriga historia i Sverige har den kristna läran och hur den tolkats stått i ständig förändring. Varje generation har format sina gudstjänstlokaler. Trots att kyrkorna i regel varit desamma sedan medeltiden har de genomgått återkommande ombyggnationer och rådande stilideal har ständigt förändrats. Under 1700- och 1800-talet var förändringsivern så intensiv att många medeltidskyrkor revs för att ersättas av nya och moderna kyrkor.
Även kyrkogårdsbruket och de rådande begravningsritualerna har genomgått stora förändringar. De tog sig uttryck i hur och var de döda begravdes. Sociala skiktningar, könstillhörighet och familjära släktskapsförhållanden styrde äldre tiders val av gravplatser, liksom idéer om kyrkogårdsmarkens helighet. Genom osteologiska analyser av de begravdas ben får vi kunskap om de människor som levde förr, om hälsostatus och livsförhållanden.
Kyrko- och kyrkogårdsarkeologiska undersökningar bidrar till att fördjupa och förnya kyrkohistorien, och ger oss ökad kunskap om kristendomens materiella miljöer liksom människornas vardag. Undersökningarna kan dessutom bidra till att påträffade kyrkolämningar och gravar bevaras för framtiden.
