Ängar, skogar, hagar, kuster – landskapet har alltid varit mänsklighetens spelfält, ett geografiskt rum där allt interagerar. Genom landskapsarkeologin väljer vi att studera större landskapsavsnitt i ett långt tidsperspektiv för att få ökad kunskap om människan som handlande och tänkande varelse i olika historiska sammanhang. Det ger nya perspektiv som kan bidra till ökad hållbarhet i dagens samhälle.
Utvecklingen från land till landskap står i fokus. Landskapet, eller kulturlandskapet som det ibland kallas, har gestaltats och formats genom en förändringsprocess, som styrts av människors vardagshandlingar, strategiska val och olika referensramar. Denna process är möjlig att studera, i både tid och rum.
Den metodiska grunden för landskapsarkeologin är ett uttalat tvärvetenskapligt arbetssätt. Resultat från arkeologiska utgrävningar analyseras och jämförs med historiska kartor och skriftliga källor. Analyser av pollen, växtmakrofossiler och vedarter kompletterar undersökningen. Målet är att studera alla möjliga aspekter av landskapets komplexitet och föränderlighet genom tiderna.
Landskapsarkeologiska undersökningar leder till ökad medvetenhet om landskapens värde och kan även ses som aktiva insatser för att uppfylla den europeiska landskapskonventionen. Dess mål är att främja skydd, förvaltning och planering av landskap, och syftar till att skapa en rikare livsmiljö där alla kan delta i utformningen. Dåtidens handlingar har utformat ett landskap som kan användas som resurs för framtiden. Det rör sig kort sagt om hållbar utveckling – både i dåtid och nutid.
