Ärkebiskopsborgen i Biskopstuna har en lång och spännande historia. Under tre år har en forskningsundersökning genomförts i form av en amatörarkeologisk kurs. Många intresserade amatörer har under dessa år fått möjlighet att pröva på att gräva.
Under 2021 hittades delar av en befästningsmur vid ärkebiskopsborgen. 2022 fortsätter forskningsgrävningen och nu ska vi titta närmare på om det fanns en ringmur som löpte runt borgen och borggården. Även rester av en byggnad med datering från 1300-talet står i fokus.
Förra årets undersökning hade ett delvis annat syfte än tidigare år då vi ville få kunskap om människor och miljö kring borgruinen. Fokus ligger på själva borgen och att få veta mer om borgens utveckling och funktion över tid. Vi gräver alldeles intill borgruinen och förväntar oss att det under markytan kan finnas spår av byggnadsrester, men också aktiviteter som skett i borgens omedelbara närhet.
De senaste två åren har det däremot inte varit möjligt att genomföra en amatörarkeologisk kurs.
2020 års kurs
I augusti genomfördes den tredje och sista säsongen av den amatörarkeologiska kursen. Då låg fokus på att slutföra det påbörjade arbetet och följa olika trådar och uppslag så långt det gick. Undersökningen arrangerades av Österåkers kommun i samverkan med Arkeologerna och Österåkers hembygds- och fornminnesförening.
Tillhörde ärkebiskopen
Borgruinen har få motsvarigheter i Sverige och vi vet relativt lite om dess äldsta historia. Biskopstuna, även kallad Tuna omnämns i skriftliga källor första gången i slutet av 1200-talet. Det var från Tuna som skatten till kyrkan drevs in från hela södra Roslagen. Under medeltiden tillhörde borgen ärkebiskoparna och dess strategiska läge vid mynningen till en stor vattenled gjorde den viktig. Under slutet av 1400-talet och början av 1500-talet var Biskopstuna i hetluften under dåvarande politiska strider mellan Sverige och Danmark, bland annat ska riksföreståndaren Sten Sture d.ä. plundrat borgen 1497. Biskoparna stödde nämligen den danske kungen.
Vid reformationen drogs borgen in till kronan och hamnade i kungens ägo. Bland annat har släkten Banér haft borgen i förläning.
Borgen var under flera hundra år dold inne i en jordkulle innan forskare och arkeologer började intressera sig för den på 1920-talet. Den är idag en ruin, inbyggd i en träbyggnad. En åtta meter bred vallgrav är till stora delar bevarad utanför stenhuset.
Startåret: En borggård grävs fram 2018
I augusti 2018 anordnades en forskningsgrävning och amatörarkeologisk kurs i området som blev mycket populär. En georadarundersökning från 2014 visade att det fanns dolda strukturer eller anläggningar under marken intill borgruinen som inte tidigare var kända och delar av dessa undersöktes då. Bland annat hittades en stenlagd gårdsplan. På stenläggningen på gårdsplanen låg vad som kanske är ett lergolv till ett hus. Golvet vattensållades delvis och visade sig innehålla fiskben.
Troligen var borggården en plats för liv och rörelse där människor kom och gick under hög- och senmedeltid. Bland fynden finns rester av fina dräktdetaljer och paljetter som kan ha suttit på klänningen till en dam som gick över gården för 500 år sedan. Men allt var inte frid och fröjd något som fynd av armborstpilar visar på. Man hittade även hästskosömmar som kanske tappades när biskopsföljet red in på borggården, djurben och knivar.
