Det finns ännu ett stort antal bevarade våtmarker i Sverige – mossar, kärr och sjöar som bildats genom naturliga processer under tusentals år. Våtmarkerna har utnyttjats av människan, allt ifrån stenåldern till vår egen tid. De har ingått i såväl vardagliga som rituella sammanhang och är en i hög grad outnyttjad historisk kunskapskälla.
Våtmarksarkeologiska undersökningar innebär stora utmaningar, men också fantastiska möjligheter. Få andra miljöer har sådan potential för ny arkeologisk kunskap till följd av de oftast goda bevaringsförhållandena. Detta gör det möjligt att ställa helt andra typer av frågor än inom gängse arkeologi.
I våtmarkerna är dock stratigrafin väsentligt annorlunda än på torra land. För att kunna tolka den krävs god kännedom om hur våtmarker är uppbyggda och hur de bildas. En betydande del av den stratigrafiska analysen sker redan under fältarbetet. I ett vidare perspektiv kräver våtmarksarkeologin ett tvärdisciplinärt tillvägagångssätt, stort fältarkeologiskt kunnande, samt kvartärgeologisk och paleoekologisk expertis.
