Ärkebiskopsborgen i Biskopstuna har en lång och spännande historia. I augusti 2020 anordnas för tredje året i rad en forskningsgrävning och amatörarkeologisk kurs i området. 

Många ville vara med och gräva 2019

Den arkeologiska forskningsundersökningen pågår sommartid i borgruinens omgivningar. Hittills har delar av de plana gräsytorna söder och sydväst om borgruinen undersökts. I samband med undersökningen arrangeras amatörarkeologiska kurser. Kurserna har varit två–fyra dagar långa och omfattat utbildning, fältarbete och uppföljning av resultaten. Kursen leds av arkeologerna Ann-Mari Hållans Stenholm och Lena Beronius-Jörpeland. 2018 medverkade 42 kursdeltagare och 2019 48 stycken.

2020 års kurs

I augusti genomförs den tredje och sista säsongen av den planerade forskningsundersökningen. Nu satsar vi på att slutföra det påbörjade arbetet och följa olika trådar och uppslag så långt vi hinner. Undersökningen arrangeras av Österåkers kommun i samverkan med Arkeologerna och Österåkers hembygds- och fornminnesförening.

Borgen ligger i ruiner och man kan fortfarande se väggar och valv bevarade. Området som vi gräver ligger dock utanför borgen.

Tillhörde ärkebiskopen

Borgruinen har få motsvarigheter i Sverige och vi vet relativt lite om dess äldsta historia. Biskopstuna, även kallad Tuna omnämns i skriftliga källor första gången i slutet av 1200-talet. Det var från Tuna som skatten till kyrkan drevs in från hela södra Roslagen. Under medeltiden tillhörde borgen ärkebiskoparna och dess strategiska läge vid mynningen till en stor vattenled gjorde den viktig. Under slutet av 1400-talet och början av 1500-talet var Biskopstuna i hetluften under dåvarande politiska strider mellan Sverige och Danmark, bland annat ska riksföreståndaren Sten Sture d.ä. plundrat borgen 1497. Biskoparna stödde nämligen den danske kungen.

En nyckel hör till finfynden

Vid reformationen drogs borgen in till kronan och hamnade i kungens ägo. Bland annat har släkten Banér haft borgen i förläning.

Borgen var under flera hundra år dold inne i en jordkulle innan forskare och arkeologer började intressera sig för den på 1920-talet. Den är idag en ruin, inbyggd i en träbyggnad. En åtta meter bred vallgrav är till stora delar bevarad utanför sten­huset.

Startåret: En borggård grävs fram 2018

I augusti 2018 anordnades en forskningsgrävning och amatörarkeologisk kurs i området som blev mycket populär. En georadarundersökning från 2014 visade att det fanns dolda strukturer eller anläggningar under marken intill borgruinen som inte tidigare var kända och delar av dessa undersöktes då. Bland annat hittades en stenlagd gårdsplan. På stenläggningen på gårdsplanen låg vad som kanske är ett lergolv till ett hus. Golvet vattensållades delvis och visade sig innehålla fiskben.

Troligen var borggården en plats för liv och rörelse där människor kom och gick under hög- och senmedeltid. Bland fynden finns rester av fina dräktdetaljer och paljetter som kan ha suttit på klänningen till en dam som gick över gården för 500 år sedan. Men allt var inte frid och fröjd något som fynd av armborstpilar visar på.  Man hittade även hästskosömmar som kanske tappades när biskopsföljet red in på borggården, djurben och knivar.

Från vänster; Birgit Lindholm, kultursekreterare på Österåkers kommun, Ann-Mari Hållans Stenholm och Lena Beronius Jörpeland, arkeologer som håller i kursen.