Händelser vid ett gravröse

I maj 2021 genomför Arkeologerna en undersökning på Telestadhöjden i södra Växjö. Telestad har ett spännande förflutet och är klassisk arkeologisk mark. Platsen som ska undersökas ligger invid det mellersta av tre bronsåldersrösen utmed en åsrygg.

Sommaren 1892 företar fornforskaren och läraren Carl Wibling en arkeologisk resa till Blekinge och Småland på uppdrag av Statens historiska museum. Så småningom anländer han till Telestadhöjden för att studera rösena på åsen.  Det bäst bevarade norra röset väljs ut för undersökning och ett schakt grävs genom röset som vid denna tid är fyra meter högt. Under ett tjockt lager sten stöter han på en äldre hög med fyllning av småsten och jord som i sin tur överlagrar en hällkista. I kistan finns en del förmultnade ben och några fynd, två skafthålsyxor och en spjutspets av flinta.

När Wibling är färdig med undersökningen begrundar han möjligheten att undersöka de båda andra rösena i söder men förmodar att de är likartade och att fortsatt grävning inte ”lönar mödan”. Han lämnar Telestad och styr färden till trakten öster om Helgasjön där andra lämningar väntar.

I slutet av 1920-talet säljer markägaren det norra röset till vägstyrelsen i Konga härad. Innan Knut Kjellmark, dåvarande föreståndare för forntidsavdelningen vid Smålands museum, hinner sätta stopp har i stort sett hela röset och det mesta av hällkistan krossats till makadam. Platsen ligger sedan öde, används som soptipp och tillåts växa igen. Men staden rycker närmare och i slutet av 1980-talet uppmärksammas den av arkeologerna på Smålands museum när området ska bebyggas. Platsen röjs fri från sopor och sly och man finner att förvånansvärt många lämningar har bevarats runt hällkistan.

Undersökningen visar att gravmonumentets historia kan spåras tillbaka till cirka 2500 f. Kr. då en liten byggnad av trä uppförs där hällkistan senare anläggs. Från det äldsta skedet finns keramik som är typisk för stridsyxekulturen. Det mest uppmärksammade fyndet är ett par armringar av brons från tiden kring 1800 f. Kr. De tillhör de äldsta metallföremålen som man funnit i Kronobergs län.

Runt hällkistan fanns flera brandgravar. I en av dem låg en spjutspets av brons från tiden kring 1000 f. Kr., vilket är ungefär den tid då det stora röset uppförs. Men det visar sig också att några gravar är betydligt yngre, från århundradena f. Kr. och perioden cirka 560–700 e. Kr. Röset har alltså öppnats och stängts i samband med gravläggningar under nästan 2 000 år.

År 2001 undersöker Smålands museum åssluttningen strax väster om monumentet där man finner en av stridsyxekulturens gravar. Men vanligast är boplatslämningarna, som dateras till både sten-, brons- och järnålder. Den äldsta boplatsen är ungefär 6 000 år gammal och härrör alltså från tiden då jordbruket introduceras i Skandinavien.

Sedan 2016 har en arkeologifirma utfört undersökningar på åsen. År 2019 dokumenterades en järnåldersgård som låg ungefär halvvägs mellan det norra röset och det nu aktuella, mellersta röset.

På platsen som nu ska undersökas fann man främst härdar och gropar, men även några stolphål. Fornlämningen beskrivs preliminärt som ”ett rituellt härdområde”. Tre kolprover har daterats och visar på aktiviteter under yngre stenålder, mellersta bronsålder, och förromersk järnålder. Tidsdjupet erinrar om miljön vid det norra gravmonumentet.

Av undersökningen hoppas vi få veta mer om bruket av platsen över tid. Vilka händelser utspelade sig vid röset? Genom bland annat metalldetektering och sållning av fyllningar i anläggningarna tar vi fram föremål och material för fortsatta analyser och jämförelser med de tidigare undersökta miljöerna på åsen.

Undersökningen genomförs under perioden 17–28 maj men inga offentliga visningar kommer att hållas på grund av situationen med Covid-19. Möjligheter finns att följa undersökningen via vår hemsida och blogg.